Publicerad i Dagens Nyheter 27 februari 2014
Regeringens politik, med ökade skillnader mellan arbete och inte arbete, har inte förmått att pressa tillbaka arbetslösheten. Tvärtom. Antalet arbetslösa är cirka 100.000 personer fler än år 2006. Arbetslösheten uppgår idag till 400 000 personer eller åtta procent, särskilt långtidsarbetslösheten har ökat. Om man studerar det samlade outnyttjade arbetskraftsutbudet så är det nästan 900.000 personer som är arbetslösa, deltidsarbetslösa eller latent arbetslösa.
Regeringen är nu uppenbart pressad över sitt eftermäle. I en debattartikel i Dagens Nyheter (25/2) så försöker regeringen att skriva om sin ekonomiska politik och framställer nu det så kallade jobbskatteavdraget som ett konjunkturinstrument. Det är inte seriöst. När regeringen genomförde det första och största jobbskatteavdraget år 2007 så rådde det högkonjunktur. Motivet bakom jobbskatteavdraget var uppenbart strukturellt och inte konjunkturellt, man ville göra större skillnad mellan att arbeta och att inte arbeta.
Regeringen påstår i sin artikel att man fört en effektiv stabiliseringspolitik under de senaste åren. Det är en orimlig beskrivning. Studerar vi statistiken så är det istället uppenbart att regeringen har genomfört kostsamma åtgärder i goda tider och varit snål i sämre tider. Ett tydligt exempel på regeringens misslyckade stabiliseringspolitik är att under krisåret 2009 var det finansiella sparandet bättre (underskottet var lägre) än under de mer normala åren 2013 och 2014.
Vår bedömning är att om regeringen år 2009 hade genomfört en mer aktiv finanspolitik så hade de som då blev arbetslösa snabbare kunnat komma tillbaka i arbete. Därmed skulle samhällskostnaderna för arbetslösheten 2013 och 2014 ha blivit lägre.
Vi kan också konstatera att regeringen i sin artikel hävdar att resurserna till välfärden nu är större än 2006. Men om vi studerar de samlade intäkterna till den offentliga välfärden och korrigerar för den ökade befolkningen så får vi en annan bild. Mellan 2006 och 2013 så minskade intäkterna med cirka 5 000 kronor per person vilket gör att det idag finns mindre resurser till offentlig välfärd.
Regeringens ekonomiska politik med ensidigt fokus på ökade drivkrafter har inte varit till gagn för Sverige. Vi kan också konstatera att regeringen inte längre vill kännas vid den ekonomiska politik som präglat regeringsinnehavet i snart åtta år. Men regeringen ger inga klara besked om vad som ska komma istället.
LO-ekonomerna anser att Sverige behöver en mer effektiv sysselsättningspolitik. Det är direkt beklämmande att regeringen nu försöker skriva om sin ekonomisk-politiska historia, samtidigt som mystiken tätnar om vad den skulle vilja åstadkomma om den får förnyat förtroende.
Ola Pettersson, LOs chefsekonom
Torbjörn Hållö, LO-ekonom