Publicerat på Svt.se 6 februari 2012
En och en halv miljon svenskar står i dag utan arbetslöshetsförsäkring. Det är en tredjedel av den svenska arbetskraften. Regeringens enda strategi för att lösa problemet är att utreda frågan om en obligatorisk försäkring, något som kan låta bra men som inte förbättrar villkoren för det stora flertalet arbetslösa.
Sedan den borgerliga alliansregeringen införde sin försämring av arbetslöshetsförsäkringen – kraftigt höjda avgifter, sänkt ersättning och försämrade villkor – har nästan en halv miljon svenska arbetstagare valt att lämna a-kassorna.
Inte ens den som är medlem i a-kassan kan längre känna sig säker på att få ersättning om han eller hon förlorar jobbet. Med de nya, försämrade villkoren är det i dag bara omkring 30 procent av de arbetslösa som uppfyller kraven.
En obligatorisk försäkring skulle ge omkring 9 000 fler arbetslösa ersättning från a-kassan, enligt uppgifter från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF. För resten, liksom för de omkring 50 000 personer som ställts utanför sjukförsäkringen, är kommunernas försörjningsstöd enda utvägen.
Mycket riktigt finner vi numera helt nya grupper i kö till landets socialbyråer. Det är de som tidigare hade rätt till ersättning från arbetslöshets- eller sjukförsäkringen.
Försörjningsstödet som var tänkt att vara det yttersta skyddsnätet har därmed kommit att bli en alternativ a-kassa och sjukförsäkring. Över hela landet ökar också kommunernas kostnader för försörjningsstöd och nivåerna närmar sig dem som rådde efter den svenska finanskrisen på 1990-talet.
Resultaten är inte överraskande, klyftorna ökar i rasande fart i Sverige. Sedan 1980 har inkomstskillnaderna i Sverige ökat. De med höga inkomster har dragit ifrån medelinkomstagarna och personer med låga inkomster har sackat efter ytterligare. Fattigdomen, mätt som individer som har en inkomst under 50 procent av medianen har också ökat, särskilt under de senaste tio åren. Det konstaterade SNS i sin välfärdsrapport för 2011.
Tidigare i år publicerade Socialstyrelsen en enkät om utvecklingen av hemlösheten i Sverige. Även där är resultaten nedslående. Allt färre kommuner godtar ekonomiskt bistånd som inkomst och under förra året vräktes 2 000 barnfamiljer från sina bostäder.
Det blir alltmer uppenbart att ett systemskifte har skett i Sverige. Samhällskontraktet har luckrats upp och det gemensamma kan inte längre erbjuda den trygghet som krävs i händelse av sjukdom, arbetslöshet, fysisk eller psykisk ohälsa. Ansvaret faller tungt på regeringen.
Det är ett systemskifte som måste lyftas upp i ljuset. Få svenskar ställer upp på en samhällsutveckling där ökade klyftor, fler hemlösa, ökad otrygghet och social utslagning är priset för jobbskatteavdrag och momssänkningar.
Den framgångsrika svenska modellen är i dag under hårt tryck från det politiska systemet. Den generella välfärden avvecklas till förmån för fattigvård. Försämringar av socialförsäkringarna och ökade inkomstklyftor leder i snabb takt till ett sämre Sverige.
Från LOs sida kräver vi en åtgärdsplan mot de ökade ekonomiska klyftorna, omgående förbättringar av sjuk –och arbetslöshetsförsäkringarna, nolltolerans mot vräkningar av barnfamiljer och en nationell strategi och vision mot hemlöshet. Regeringen måste agera innan konsekvenserna blir oöverblickbara.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande
