Socialdemokraterna och LO vill se det nya Lissabonfördraget träda i kraft. Lissabonfördraget är viktigt för Europas löntagare. Fördraget innebär förbättringar jämfört med dagens gällande fördrag.
Det ger EU bättre möjligheter till fortsatt utvidgning, till offensiv klimatpolitik samt ett starkare skydd för grundläggande rättigheter – däribland strejkrätten.
Det är särskilt viktigt att stadgan om grundläggande rättigheter blir rättsligt bindande, vilket den inte är idag. Där finns nämligen de grundläggande fackliga rättigheterna.
Beslutet i Lavalmålet har skapat oro på svensk arbetsmarknad och fattades med det nuvarande Nice-fördraget som grund. Vi ser idag exempel på att utländska företag konkurrerar med lägre löner, farlig
arbetsmiljö och osunda beroendeförhållanden.
Det kan vi i den samlade arbetarrörelsen aldrig acceptera. En svensk utredning undersöker nu fram till den 15 december konsekvenserna av EG-domstolens beslut. Vi utgår ifrån att utredningen löser mycket av den
osäkerhet som nu råder.
Likabehandlingen mellan svenska och utländska företag med utgångspunkt från kollektivavtalssystemet måste säkerställas.
Lissabonfördraget och situationen efter EG-domstolens yttrande i Lavalmålet har kopplats samman, både i Sverige och i andra EU-länder. Den oro och ilska som följt har vuxit i styrka och riskerar att utmana det
långsiktiga förtroendet för EU-samarbetet i Sverige.
Det oroar oss. Speciellt viktigt är det inför Sveriges stundande ordförandeskap. Det nya fördragets godkännande kräver inte bara ett brett samförstånd i riksdagen, utan också folklig förankring i Sverige.
Den borgerliga regeringen har för närvarande det yttersta ansvaret för att säkerställa det rättsliga ramverket för kollektivavtalen. Istället för ett tydligt och ansvarsfullt ledarskap spelar regeringen ett
högt spel även i denna fråga.
LO har vid två tillfällen skrivit till statsminister Fredrik Reinfeldt i syfte att skapa en dialog kring dessa frågor. Statsministern tycks tyvärr inte vara intresserad.
EU:s nuvarande ordförandeland Frankrike, med president Nicolas Sarkozy i spetsen, har uppenbarligen gjort en helt annan bedömning. För bara några veckor sedan satt den svenska LO-ordföranden i överläggningar
med Sarkozy om hur löntagarnas rättigheter ska säkerställas i relation till den fria rörligheten.
Mötet avslutades med att Sarkozy ville ha ytterligare underlag och fortsatt dialog. Så ska nu ske.
Det är förvånande att Sveriges statsminister bara passivt ser på när viktiga frågor för Europas löntagare diskuteras.
Vi kräver nu att regeringen agerar snabbt och tydligt. Spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden är en viktig fråga för alla löntagare.
Lissabonfördraget är inte det sista steget i EU:s utveckling. Det krävs mer för att återupprätta balansen mellan EU:s sociala och ekonomiska dimensioner.
Vi vill att EU antar ett socialt protokoll som stärker de anställdas grundläggande rättigheter gentemot den fria rörligheten. Det kommer att vara ett av våra krav i nästa års EU-valrörelse. Domstolens beslut
berör alla medlemsstater och därför krävs beslut inom EU. 2009 blir ett avgörande år.
EU:s utstationeringsdirektiv måste bli mer tillåtande mot medlemsstaternas olika arbetsmarknadssystem och återfå sin minimikaraktär samt grunda sig på ett starkare skydd av arbetstagare.
Den 22 september ställde sig en kompakt majoritet i Europaparlamentets sysselsättningsutskott bakom kravet på förändringar i utstationeringsdirektivet och för likabehandlingsprincipen av löntagare.
Likaså fanns det en kompakt majoritet för att klargöra balansen mellan den fria rörligheten och grundläggande rättigheter såsom rätten att ingå kollektivavtal och att tillgripa strejkåtgärder. Utskottet var
också mycket tydligt med att EG-rätten inte kan stå i konflikt med ILO:s konventioner.
Beslutet sänder starka signaler till både rådet och kommissionen om att ta fram ett förslag till ett socialt protokoll.
Vi förutsätter att Fredrik Reinfeldt, som inför det svenska ordförandeskapet redan ingår i EU:s ledartrojka, för upp frågan på agendan vid Europeiska rådets möte den 15 oktober.
Genom tystnad och passivitet ger regeringen intryck av att frågan om en revidering av utstationeringsdirektivet inte lever i Bryssel. Ingenting kunde vara mer missvisande.
Nu kräver vi att Fredrik Reinfeldt tar ansvar! Vi förväntar oss av statsministern att det finns en tidsplan där utredningen av konsekvenserna av Laval kan läggas fram innan beslut fattas i Sveriges riksdag om
fördraget.
Vi förväntar oss också att statministern på EU-toppmötet den 15 oktober ställer sig bakom kraven från Europaparlamentet om en förändring av utstationeringsdirektivet och kravet på ett socialt protokoll för att
därigenom säkra löntagarnas rättigheter.
Mona Sahlin
partiledare (s)
Wanja Lundby-Wedin
ordförande LO