Den borgerliga regeringen har grundligt misslyckats att leva upp till många väljares förväntningar. Det syns tydligt i opinionsmätningarna. Regeringen möter allt större motstånd från såväl höger som vänster.
Jag menar att det beror på att regeringen Reinfeldt inte förstått att det svenska folket, oavsett partisympatier, kräver två saker av sin regering: Klokskap och rättvisa.
Mycket riskerar att gå förlorat när smarta taktiker ska formulera politikens mål fjärran från den vardag de flesta människor lever i. Samma väljarflykt som nu drabbar den borgerliga regeringen har också
drabbat socialdemokratiska regeringar när det blivit glappkontakt mellan den förda politiken och medborgarnas vardag.
I ett rättvist samhälle är arbetsmarknad och utbildning grundläggande. Det är en utmaning för alla som vill regera landet, oavsett partitillhörighet, att få fler i arbete och se till att människor får den
utbildning som krävs för att det ska vara möjligt. LO kommer inte att backa från kravet på att alla ska ha en ny chans när arbetslivet förändras – och att det behövs kvalitet i åtgärderna oavsett vilken
regering som sitter vid makten.
Regeringen har nu i drygt ett och ett halvt år ridit på en högkonjunktur som gett fler jobb och färre arbetslösa men det duger inte när väljarna upplever politiken som orättvis. För regeringen har samtidigt
gett de allra rikaste en enorm standardhöjning genom slopad förmögenhetsskatt, kraftigt sänkt fastighetsskatt för de dyraste lyxvillorna och skatteavdrag för hemstädning och trädgårdsmästare.
Eftersom många människor fått det bättre tack vare konjunkturen och löneavtalen trodde regeringen kanske att det inte skulle märkas att den öste miljarder över de redan besuttna. Men där fick de tji. Folk ser
och förstår.
Det för oss över till medborgarnas krav på klokskap. En klok regering fattar beslut som inte dikteras av ideologiska skygglappar. Beslut som är långsiktigt bra för landet och medborgarna. Så gör inte
regeringen Reinfeldt. Försämringarna i a-kassan och de panikartade ansträngningarna att sälja ut statliga företag är bara ett par exempel.
Även regeringens arbetsmarknadspolitik styrs av ideologiska fördomar. Läget är att konjunkturen håller på att mattas av. Arbetslösheten minskar långsammare nu än när regeringen tillträdde.
Långtidsarbetslösheten bland ungdomar stiger. Börsen är orolig. Inflationen är den högsta på 14 år. Tillväxten i ekonomin minskar. Samtidigt har många företag problem att rekrytera personal eftersom det saknas
personer med rätt utbildning.
En klok regering borde förbereda sig inför framtiden och ta till vara den efterfrågan på arbetskraft som finns. Den borde se till att utbilda de arbetslösa så att de kan få jobb i tillväxtbranscher med hög
produktivitet. Den borgerliga regeringen skär i stället ner resurserna till arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning. När det kloka borde ha varit att öka satsningarna på omskolning och vidareutbildning så
att de arbetslösa kan matchas mot de lediga jobben.
Tvärtemot vad vissa trodde om arbetsmarknaden för några år sedan är tendensen tydlig: Det är det stor efterfrågan på utbildade yrkesarbetare i flera branscher, bland annat typiska LO-jobb inom byggverksamhet
och industri. Även behovet av utbildad personal inom vården är stort och kommer att öka de närmaste åren.
Det här vill regeringen inte se. I stället verkar den ha bestämt sig för att pumpa upp en lågproduktiv låglönesektor med hjälp av skattesubventioner och sänkt a-kassa. Det är på sikt förödande för vårt land
och våra välfärdssystem. Om vi ska ha en fortsatt bra sjukkassa, pension och föräldraförsäkring, bra förskola och skola, kunna satsa på miljövänlig teknik och infrastruktur – då förutsätter det att vi förmår
ta tillvara människors vilja till utveckling och att vi satsar på branscher som ger tillväxt.
· Vuxenutbildningen måste förbättras – inte monteras ner. LO anser att det behövs ett nytt vuxenstudiesystem som gör det möjligt att studera mitt i livet. Det behövs ett yrkeskunskapslyft för vuxna som saknar
yrkesutbildning eller behöver omskolning.
· Vi måste bygga ut den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Det behövs nya utbildningsvägar så att en person kan utbilda sig till elektriker, fordonsmekaniker eller undersköterska också när man befinner sig
mitt i livet.
· Det behövs sätt att omvandla passiva ersättningar till aktiva utbildningsinsatser. A-kassa, sjukförsäkring och socialbidrag borde kunna användas till reguljär utbildning så att människor som är arbetslösa
eller behöver söka sig ett nytt jobb av medicinska skäl ska kunna göra det utan att riskera sin ekonomi och sin trygghet.
Jag har inga förhoppningar om att regeringen Reinfeldt har begripit sambandet mellan trygghet och tillväxt. När konjunkturen vänder neråt är jag rädd att vi i stället får se fler piskor och färre morötter. Det
vill säga en omvänd Robin Hood-politik som gör att skillnaderna i samhället ökar istället för att minska.
Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande