Aftonbladet.se 15 december 2009
Regeringens lappande och lagande av sjukförsäkringen fortsätter. I dag, onsdag, ska Riksdagen ta beslut om tillfälliga ändringar i a-kassan så att människor som utförsäkras ur sjukförsäkringen räddas undan
socialbidrag, åtminstone i vissa fall. I måndags fattades beslut om att mildra de regler som infördes i sjukförsäkringen den 1 juli 2008. Regeringen har tvingats backa efter att läkare pekat på orimliga
konsekvenser för svårt cancersjuka människor.
Reträtten räcker dock inte. Fortfarande ska människor efter 180 dagars sjukskrivning som huvudregel få sin arbetsförmåga prövad mot hela arbetsmarknaden. Den som bedöms kunna ta vilket annat jobb som helst
blir av med sin sjukpenning. Fortfarande riskerar denna regel att få oacceptabla följder.
Brandmannen Janne Carlsson är ett tydligt exempel. Han är 52 år, anställd inom den kommunala räddningstjänsten i Göteborg och medlem i LO-förbundet Kommunal. Precis som många andra LO-medlemmar har han ett
fysiskt krävande arbete. Han drabbades av ledvärk och artros och blev sjukskriven på heltid, men kunde våren 2008 successivt påbörja sin återgång i arbete. Arbetsgivaren anpassade arbetsuppgifterna så att
Janne kunde arbeta halvtid med huvudsakligen administrativt arbete. Så långt var allt väl.
För brandmannen Janne Carlsson fanns dock ett stort kvarstående arbetshinder, uttalad artros i den ena höften. Operation var enda lösningen, och Janne stod i kö. Under tiden tickade dagarna i
rehabiliteringskedjan på och nådde fram till dag 180. Försäkringskassan gjorde prövningen av Jannes arbetsförmåga mot den reguljära arbetsmarknaden. Att Janne då med hjälp av behandlande ortoped förklarat att
en operation var planerad inom knappt tre månader, och att prognosen var återgång i heltidsarbete efter några månaders rehabilitering, gjorde ingen skillnad. Det skulle nämligen inte hinna ske innan han varit
sjukskriven i sammanlagt 365 dagar. Sjukpenningen drogs in och Janne hänvisades att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Hans ekonomiska trygghet raserades över en natt.
Jannes situation är representativ för många andra. Det handlar om smärtproblematik och det handlar om väntan på insats från hälso- och sjukvården. Det handlar om en vilja och ansträngningar för att komma
tillbaka till jobbet som dock inte spelar någon roll när de stelbenta tidsgränserna i sjukförsäkringen tillämpas.
Att regeringen nu backat och från årsskiftet inför en ökad möjlighet till undantag från 180-dagarsregeln riskerar att inte göra någon skillnad alls för sådana som Janne. Visst är det bra att människor med
allvarliga sjukdomar ska kunna undantas. Den stora majoriteten sjukskrivna som lider av smärtbesvär i rygg, axlar och nacke, många gånger som en följd av ett slitsamt arbetsliv, riskerar dock fortfarande att
knuffas ut ur sjukförsäkringen. I värsta fall tvingas de lämna sitt jobb för att gå ut i arbetslöshet. Detta trots att de med bara lite mer tid skulle kunna rusta sig för att gå tillbaka till det jobb de har
kunnande och kompetens för.
Regeringens lappande och lagande av sjukförsäkringen raserar den trygghet den är till för att ge. Att ett strikt regelverk kompletteras med allt fler undantag är inte bara ett bevis på regelverkets oduglighet.
Det ökar också risken för rättsosäkerhet för dem av oss som kommer i behov av försäkringen.
Vi behöver en sjukförsäkring som är trygg, rättvis och rättssäker. Ett första steg på vägen är att slopa de oflexibla tidsgränserna i rehabiliteringskedjan och ettårsgränsen för sjukpenningen. Regelverket
måste anpassas till människor och inte tvärtom. Den som på grund av sjukdom eller skada har en nedsatt arbetsförmåga och som med egen kraft och andras hjälp kämpar för att ta sig tillbaka till arbete bör ha
rätt till ersättning från sjukförsäkringen. Allt annat är kortsiktigt.
Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande