Publicerad på Dagens Arena den 23 oktober 2013.
På torsdag och fredag möts EU:s stats- och regeringschefer i Bryssel för att diskutera tillståndet i den europeiska ekonomin. Budskapet från mötet kommer säkerligen vara att återhämtningen är i sikte, men att medlemsländerna måste fortsätta skära i de offentliga utgifterna och minska arbetsmiljöbördorna för företagen.
Det är i så fall ett slag i ansiktet på Europas redan utsatta arbetstagare. Det är även en farlig utveckling för det europeiska samarbetet som sådant. Om inte EU kan leverera trygghet och framtidstro för sina medborgare kommer det fortsätta förlora folkets stöd.
Vad som behövs är en ny politisk inriktning som stärker löntagarnas och fackens rättigheter.
Löntagarnas inflytande över villkoren i arbetslivet har kraftigt beskurits de senaste åren. I flera länder i Europa har kraftfulla åtstramningar genomförts för att minska skuldsättningen. Men de hårda pålagorna på ländernas ekonomier har fungerat dåligt.
Effekten har blivit den motsatta, med ökad arbetslöshet och ökad skuldsättning. Bördorna av åtstramningarna bärs i störst utsträckning av de med minst marginaler och lägst inkomster.
Kombinationen av ökad fattigdom och ökad ojämlikhet ger högt tryck på de sociala skyddsnäten och ger ökade sociala spänningar som är svåra att överblicka. Det skapar grogrund för populistiska och högerextrema krafter.
Det finns anledning till stor oro. Därför var det välkommet att EU-kommissionen i början av oktober tog initiativ till att stärka den sociala dimensionen inom EU. Frågan ska diskuteras av Europeiska rådet. Tyvärr saknas förslag om åtgärder som gör skillnad. Risken är att det blir ytterligare ett symboliskt slag i luften.
Trots att kommissionen hävdar att det värsta stålbadet för Europa är över och att ljuset är synligt i slutet på tunneln framstår problemen på Europas arbetsmarknad som gigantiska.
Skillnaden mellan medlemsländerna och deras innevånare växer, arbetslösheten skenar, allt fler unga är varken i utbildning eller på arbetsmarknaden. Samtidigt krymper hushållens ekonomier, med betydande risk för fattigdom bland den arbetsföra befolkningen.
Arbetslösheten är cirka tio procent högre i de södra medlemsländerna än i de norra EMU-länderna. Det delade Europa är ett faktum.
Långtidsarbetslösheten i Europa är på den högsta nivån någonsin och har dubblerats sedan 2008. 11,6 miljoner eller 5 procent av arbetskraften i Europa är i långtidsarbetslöshet. Till det ska läggas 5,5 miljoner ungdomar som saknar arbete. Det betyder att var fjärde ung person som vill starta ett eget liv med egen ekonomi saknar arbete.
Med en total arbetslöshet på elva procent i Europa, en minskning av antalet arbetstillfällen, en dålig matchning och en allt större andel av arbetare som tvingas in i på en arbetsmarknad med otrygga jobb i farlig arbetsmiljö, framstår utmaningarna för Europas arbetsmarknad som oöverstigliga.
För att möta utmaningarna föreslår kommissionen att medlemsländernas arbetsmarknads- och socialpolitik ska samordnas och övervakas mer.
Det uttalade syftet är att indikatorer för bland annat arbetslöshet och fattigdom ska ligga till grund för en mer balanserad europeisk ekonomisk politik. Detta kräver dock att medlemsstaterna ges utrymme till offensiva investeringar.
Dessutom föreslås att arbetsmarknadens parter ska involveras mer i det ekonomiska beslutsfattandet, både på nationell- och europeisk nivå. Detta är naturligtvis välkommet, men det blir verkningslöst om inte EU och dess regeringar förbinder sig till att upphöra att underminera arbetstagarnas och fackliga rättigheter i krisbekämpningen.
Europeiska rådet har chansen till en sådan garanti då man även ska diskutera hur EU:s regler kan förenklas för att skapa ett bättre företagsklimat på den inre marknaden. Förenklingarna riskerar att leda till försämringar för arbetstagarskyddet. I regelförenklingens namn har kommissionen beslutat att sänka ambitionerna på arbetsmiljöområdet och uppmuntrat medlemsländerna att inte införa alltför förmånliga regler för arbetstagarna. Det är en oacceptabel utveckling som statsminister Fredrik Reinfeldt måste motverka.
Vi har inga stora förhoppningar på Europeiska rådets möte. EU:s institutioner och medlemsländer styrs av en högermajoritet och vi har sett resultatet av dess politik. Det är dags för en ny politisk inriktning för Europa. Sänkta löner, avregleringar, privatiseringar och reducerade trygghetssystem är fel väg att gå.
För att Europa ska gå stärkt ur krisen och skapa en socialt hållbar utveckling måste grundläggande fackliga rättigheter respekteras och medlemsländerna måste samordna offensiva investeringar i utbildning, innovation och infrastruktur.
Den 25 maj nästa år är det val till Europaparlamentet. Det inger förhoppningar om en politik för ett socialt sammanhållet Europa.
Johan Danielsson, EU-samordnare, LO
Oscar Ernerot, ombudsman, LO