Publicerad i Dagens Industri 2012-12-18 10:45
Riksbanken har under många år haft en alldeles för hög ränta. Det har bidragit till hög arbetslöshet. Penningpolitiken måste reformeras. Det skriver LO:s Karl-Petter Thorwaldsson och Ola Pettersson.
Svenska löntagare betalar ett högt pris – med sämre ekonomisk utveckling och hög arbetslöshet – för Riksbankens oförmåga och ovilja att nå sitt eget inflationsmål.
LO anser att Riksbanken måste agera inom ramen för det mandat riksdagen har gett. Det bör klargöras hur riksbankslagen ska tolkas och vad som är direktionens mandat. Om inte Riksbanken förmår att agera inom de gränser som riksdagen har satt upp bör den nuvarande ordningen för penningpolitiken reformeras.
I dag presenterar Riksbanken sitt räntebeslut. Om banken följer den ränteprognos den själv presenterade i oktober så kommer reporäntan sannolikt att sänkas med 0,25 procentenheter. Det är otillräckligt med hänsyn till den höga arbetslöshet och de låga inflationsförväntningar som råder. Om Riksbanken står fast vid sin strama inriktning kommer det att bidra till ytterligare försämringar på arbetsmarknaden, med fler i arbetslöshet och färre i jobb.
De svenska konjunkturutsikterna har under de senaste månaderna försvagats. Arbetslösheten väntas nästa år nå över 8 procent. Omkring 70 000 arbetslösa har varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i mer än 24 månader. Samtidigt som arbetslöshetsprognoserna är höga är inflationsförväntningarna låga. I Konjunkturinstitutets senaste prognos bedöms konsumentprisindexet med fast ränta, KPIF, att öka med endast 1,1 procent 2014, i LO-ekonomernas prognos är ökningen 1,3 procent. När ekonomin försvagas är det viktigt att den samlade ekonomiska politiken bidrar till att hålla uppe efterfrågan. Penningpolitiken måste bli mer expansiv.
Det är Riksbankens uppgift att bestämma den så kallade reporäntan som främst påverkar de korta marknadsräntorna, bland annat de korta boräntorna. Enligt riksbankslagen ska banken ”upprätthålla ett fast penningvärde”. Detta har Riksbanken tolkat som att konsumentprisindex ska öka med 2 procent i årstakt. I lagens förarbeten framgår att banken också ska stödja målen för den ekonomiska politiken i syfte att nå tillväxt och sysselsättning.
Men under mer än 15 år har Riksbanken misslyckats med att över tid nå inflationsmålet. Riksbanken har haft en ränta som i efterhand visat sig vara onödigt hög. Den för höga räntan har därmed bidragit till den höga arbetslösheten i Sverige.
Med en lägre ränta skulle inflationen ha kunnat vara närmare målet och sysselsättningen högre. Vice riksbankschef Lars E O Svensson har i en uppsats beräknat att arbetslösheten därigenom blivit cirka 40 000 personer högre än om inflationen hade varit i linje med inflationsmålet.
Riksbankens oförmåga att nå inflationsmålet har under de senaste åren förvärrats. Detta blir tydligt om vi vänder blicken utanför Sverige och studerar hur andra centralbanker har agerat de senaste åren. Exempelvis har de amerikanska räntorna legat kvar på mycket låga nivåer – drygt noll procent – sedan de sänktes i samband med finanskrisen.
Riksbankschefen Stefan Ingves och andra ledamöter i direktionen har argumenterat alltmer explicit för att Riksbanken behöver ta hänsyn till hushållens skuldsättning och förebygga risker på bostadsmarknaden. Ett återkommande tema från Stefan Ingves har varit ”ju mindre andra gör, desto mer faller på penningpolitiken”.
Det finns anledning att noggrant följa den höga privata skuldsättningen i Sverige. Den är en riskfaktor, även om bostadsprisernas utveckling till stor del förklaras av underliggande faktorer som låga räntor och ökade inkomster. Men reporäntan är fel instrument för att hantera en hög skuldsättning. Detta framgår också av Riksbankens egen utredning om risker på den svenska bostadsmarknaden, som publicerades förra året.
LO anser att den höga skuldsättningen bör hanteras med hjälp av finanspolitiken. På kort sikt behöver arbetslöshetsförsäkringen förbättras, vilket dämpar riskerna för den som är högt belånad och blir arbetslös, och på lite längre sikt behöver man se över fastighetsskatter och stöd till bostadsbyggnation.
Riksbanksfullmäktige och riksdagens finansutskott bör ta ansvar och klargöra hur riksbankslagen ska tolkas och vad som är direktionens mandat.
Karl-Petter Thorwaldsson, LOs ordförande
Ola Pettersson, LOs chefsekonom