På europeisk nivå kommer Rüffertdomen att öppna upp för lönekonkurrens och allvarligt rubba förtroendet för EU bland Europas löntagare. När EG-domstolen legitimerar lönekonkurrens genom utstationering av
arbetstagare väljer den också bort den sociala dimensionen. Det skriver fackets jurister Claes-Mikael Jonsson, Ingemar Hamskär och Dan Holke.
Torsdagens Rüffertdom utgör den tredje deletappen i en serie mål inför EG-domstolen. De två tidigare målen är de numera ökända, Viking- och Lavalmålen ( se mer nedan). En gemensam nämnare för alla tre målen är
att arbetsgivare och utländska tjänsteföretag försöker att använda sig av EG-rättens bestämmelser om fri rörlighet för att möjliggöra konkurrens med lägre lönekostnader på den inre marknaden. Fördragets
bestämmelser om fri rörlighet (artikel 43 och 49) används som ett instrument för att angripa nationella bestämmelser som reglerar lönenivåerna i medlemsstaterna.
Betalade halva lönen
Omständigheterna i Rüffertmålet är i korthet följande: Målet rör ett företag som anlitat en polsk underleverantör vars arbetstagare betalades mindre än hälften av den lagstadgade lönen. Enligt lagen i den
tyska delstaten Niedersachsen måste företag som lämnar in anbud på offentliga bygguppdrag förbinda sig att betala sina arbetstagare minst den lön som gäller enligt kollektivavtalet för orten. Detta gäller även
underleverantörer.
Om företaget bryter mot denna förpliktelse riskerar huvudleverantören att få betala ett vite och förlora kontraktet, vilket också hände när det uppdagades att den polska underleverantören betalt sina
arbetstagare ca 45 procent av den nationella minimilönen, det vill säga mindre än hälften den nationella minimilönen och avsevärt mycket mindre än kollektivavtalet på orten.
Den tyska domstolen har frågat EG-domstolen om delstatens lag är förenlig med EG-fördragets bestämmelser om fri rörlighet för tjänster. Den tyska domstolen menar att upphandlingsreglerna i Niedersachsen
hindrar utländska arbetstagare från att utstationeras till Tyskland och få arbete där eftersom deras arbetsgivare förlorar den konkurrensfördelen med lägre löner som de annars skulle ha haft.
Mot direktiv och konventioner
EG-domstolen har nu återigen sagt ja till lön och villkorskonkurrens och gått på den tyska domstolens linje. Domstolen underkänner därmed FN-organet ILO:s konvention nr 94 om arbetsklausuler i kontrakt där en
offentlig myndighet är part. Enligt konventionen ska offentliga kontrakt innehålla klausuler som tillförsäkrar arbetstagarna minst lika förmånliga villkor som gäller enligt kollektivavtal på platsen där
arbetet utförs. Det handlar om att skattepengar inte ska användas till att främja social dumpning. Konventionen har ratificerats av tio av EU:s medlemsstater.
EG-domstolen har på ett uppseendeväckande sätt åtsadkommit en rejäl kollision mellan EG-rätt och grundläggande internationella konventioner. Dessutom framgår det uttryckligen av EG-direktiven om offentlig
upphandling att det är tillåtet att ställa krav på att de löne- och anställningsvillkor som gäller på orten ska tillämpas.
Allvarliga konsekvenser
På europeisk nivå kommer domen att öppna upp för lönekonkurrens och innebära att förtroendet för EU bland Europas löntagare undermineras allvarligt. Det kan få allvarliga konsekvenser för EU:s framtid. När
EG-domstolen legitimerar lönekonkurrens genom utstationering av arbetstagare väljer den också bort den sociala dimensionen. Ett EU som uteslutande handlar om marknad och ekonomiska rättigheter har ingen
framtid. Det är därför vår uppfattning att utstationeringsdirektivet nu måste reformeras.
Domen får dock inga omedelbara konsekvenser för svensk arbetsmarknad. Det tyska systemet i byggbranschen är helt annorlunda än vårt och svenska fackliga organisationer kan även i fortsättningen kräva
kollektivavtal om löner med utländska företag.
Kräver ändring
Men domen är ändå djupt olycklig eftersom domstolen så entydigt bejakar lön och villkorskurrens i utstationeringssituationer. Det motverkar krav på likabehandling och sund konkurrens. Målet för EU är enligt
fördraget bättre villkor och högre lön för Europas arbetstagare. Sammantaget har vi efter dessa tre domar i EG-domstolen fått ett mindre socialt Europa. Det måste vi ändra på!
Claes-Mikael Jonsson
Jurist LO
Ingemar Hamskär
Chefsjurist TCO
Dan Holke
Chefsjurist LO-TCO rättsskydd
Bakgrund: Vikingmålet och Lavalmålet
I Vikingmålet ville ett finskt rederi (Viking Line) flagga ut ett fartyg från Finland till Estland. Rederiets enda motiv för utflaggningen var sänka sina lönekostnader genom att teckna ett estniskt
kollektivavtal, med lägre löner och sämre villkor än det ¬finska avtalet. Det finska sjöfacket hotade då med stridsåtgärder. Ytterst handlar det om fackens legitima intresse av att kämpa emot lönekonkurrens.
EG-domstolens beslut innebar att EG-rätten erkänner att facken får tillvarata sina medlemmars intressen. Men också krav på att stridsåtgärder endast vidtas efter att förhandlingsmöjligheterna uttömts.
I Lavalmålet vägrade ett lettiskt byggföretag, som fått i uppgift att bygga om en skola i Vaxholm, att teckna kollektivavtal med Byggnads i Sverige. Företaget sattes då i blockad. Byggföretaget väckte talan i
Arbetsdomstolen i syfte att få stridsåtgärderna olovligförklarade. Arbetsdomstolen frågade EG-domstolen huruvida den svenska metoden att bekämpa lönekonkurrens stod i överensstämmelse med EG-rätten.
EG-domstolens beslut innebar att metoden för att göra svenska kollektivavtal tillämpliga (Lex Britannia) underkändes. Domen innebar också en fundamental förändring av de nivåer på löne- och anställningsvillkor
som kan krävas för arbetstagare i utländska företag enligt EG-rätten. EG-domstolen anser att värdlandet endast får kräva minimivillkor av utländska företag. När det gäller lönenivåer är det dock de nationella
reglerna som bestämmer vad som är lägsta lön för en viss arbetstagare.
Artikeln är också publicerad på Europaportalen.