Publicerad i Expressen 2 april 2013
I dag råder massarbetslöshet i Sverige. För att minska klyftorna och rädda välfärden måste S-kongressen ta klar ställning för att nå full sysselsättning. Det skriver Karl-Petter Thorwaldsson och Ingela Edlund.
427 000 personer som vill och kan jobba är arbetslösa i vårt land. 130 000 är långtidsarbetslösa. 157 000 unga går arbetslösa trots att de inget hellre vill än att ha ett riktigt jobb. Allt kan sammanfattas i ett ord: massarbetslöshet. Därför vill vi att den kommande S-kongressen sätter ner foten kring en bra stimulanspolitik för en full sysselsättning.
Utan en mer offensiv politik riskerar den höga arbetslösheten att permanentas, med förödande konsekvenser för de arbetslösa och vår samhällsekonomi. Hur vi kan bekämpa arbetslösheten och nå full sysselsättning igen måste därför vara den allt överskuggande politiska uppgiften de närmaste åren.
Full sysselsättning är nyckeln för att minska de växande klyftorna i Sverige. Fler i egen försörjning är nödvändigt om vi ska kunna finansiera den ambitiösa välfärdsstat som alla riksdagspartier åtminstone säger sig stå för. Men ett arbete är också vägen till både självbestämmande och en meningsfull gemenskap.
Sveriges offentliga finanser är goda. Det finns inga ekonomiska ursäkter för att låta bli att göra framtidsinvesteringar som gör att fler kommer i arbete och stärker våra tillväxtförutsättningar. LO efterlyser därför ett investeringsprogram för fler arbeten. Det bör ha följande inriktning:
För det första, satsa på infrastrukturen. Det är väl belagt att Sverige under lång tid har investerat för lite i infrastruktur. Det gäller både järnväg och väg. Mellan våra två största städer – Stockholm och Göteborg – finns till exempel inte ens en ordentlig motorväg. Gotlandstrafiken riskerar att bli en annan eftersatt ”väg”.
Det är viktigt att skilja på klokt hushållande med begränsade resurser och vad som bara kan betraktas som dumsnålhet.
Ett bristfälligt transportsystem leder till lägre tillväxt och färre bra arbeten. Om vi ska klara klimatomställningen måste dessutom en större andel av våra transporter gå via järnväg. Större resurser till infrastruktur är både en klok konjunkturpolitik och en investering som kommer att löna sig i längden.
För det andra, bygg nya bostäder. Dagens bostadspolitik fungerar inte. Under de senaste 20 åren har Sverige haft en i ett historiskt perspektiv låg nyproduktion. Boverket uppskattar att det behövs byggas cirka 45 000 bostäder per år de närmsta åren men det reella byggandet kommer att hamna på mellan 12-13 000. Om kommunerna inte klarar att ta sitt ansvar för bostadsförsörjningen så måste staten kliva in. Det kan gälla såväl bostadssubventioner som statligt garanterad finansiering, förenklad planprocess, förändringar i kommunernas planmonopol och statliga byggföretag.
Vi får heller inte glömma att bostäder och infrastruktur hänger ihop. Ingen vågar dra i gång ett byggprojekt utan att veta att det kommer att stöttas av en utbyggd infrastruktur.
För det tredje, minska energiförbrukningen. Sverige står inför stora utmaningar när det gäller att uppnå de klimatmål riksdagen har satt upp. Närmare 50 000 lägenheter behöver renoveras årligen för att uppnå målet om halverad energiförbrukning i våra bostäder. I dagsläget når vi inte ens halva den nivån.
I Tyskland har man under mer än tio år med framgång bedrivit ett omfattande arbete där hundratusentals bostäder har rustats upp varje år och blivit mer energieffektiva samtidigt som många arbetstillfällen har skapats. Lånen för satsningen är kopplade till tydliga krav på energieffektivisering och kraven måste uppnås för att lånen ska betalas ut. LO-förbundet Byggnads har skissat på en svensk modell för finansiering av energieffektivisering av våra bostäder. Ett svenskt system med energisparlån skulle kunna leda till att vi på allvar kommer i gång med de omfattande renoveringar och energieffektiviseringar i framför allt våra miljonprogramsområden som är nödvändiga.
Sverige har stora möjligheter att genom investeringar nå lägre arbetslöshet och högre hållbar tillväxt. Det som saknats är den politiska viljan och förmågan. Vi hoppas att den socialdemokratiska partikongressen kan vara ett avstamp för den stimulanspolitik för full sysselsättning som vårt land nu behöver.
Under tiden fram till nästa val måste vi rikta in det politiska samtalet på hur vi ska få fler i arbete. Ingen fråga är viktigare för Sveriges framtid.
Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO
Ingela Edlund, andre vice ordförande LO