Publicerad i di.se 18 september 2013
Sverige står under de kommande åren inför två stora ekonomiska utmaningar.
För det första måste arbetslösheten pressas tillbaka. Sverige har sedan år 2009 haft en arbetslöshet på omkring 8 procent. Det är en historiskt hög nivå och högre än i många jämförbara länder. Enligt LO-ekonomernas bedömning så kommer arbetslösheten, givet den nuvarande inriktningen på finans- och penningpolitiken, att ligga kvar på omkring 8 procent under 2013–2015.
För det andra så behöver det offentliga välfärdsåtagandet säkras. Bara att behålla kvaliteten inom skola, vård och omsorg, samt värdesäkra nivåerna inom trygghetsförsäkringarna på 2013 års nivå, kräver att de offentliga utgifterna ökar med cirka 75 miljarder kronor fram till och med 2017. Ska dessutom mindre skolklasser och kortare vårdköer förverkligas så kommer ytterligare tiotals miljarder att behöva tillföras den offentliga sektorn.
LO-ekonomerna har under 2013 belyst det faktum att stora efterfrågestimulanser är helt nödvändiga om vi ska lyckas möta Sveriges stora ekonomiska utmaningar. Vi anser att det är mycket oklokt att nästa år genomföra nya ofinansierade ”jobbskatteavdrag”. Stimulanserna bör vara utformade så att urholkningen av välfärden bromsas. Det är också så att åtgärder på budgetens utgiftssida har störst stimulanseffekt i en lågkonjunktur.
Trots att vi har stora lediga resurser i svensk ekonomi finns det redan en diskussion om att stimulanspolitik inte får någon större effekt, eftersom merparten av arbetslösheten påstås bero på att många av de arbetslösa inte kan ta ett jobb. I det penningpolitiska protokollet från i juli i år gör sig förste vice riksbankschef Kerstin af Jochnick till tolk för en sådan syn. Hon slår fast ”att de problem den svenska arbetsmarknaden har idag i hög grad var av strukturell karaktär och därför inte i första hand påverkas av en ränteförändring”. LO-ekonomerna anser att en viktig orsak till att penningpolitiken i genomsnitt varit för stram de senaste 15 åren är denna fyrkantiga syn på vad penningpolitiken kan göra för att minska arbetslösheten. Det vore djupt olyckligt om Riksbankens direktion tar små förbättringar av konjunkturen och utvecklingen på arbetsmarknaden till intäkt för att alltför tidigt börja strama åt ekonomin.
Vår syn är att flertalet arbetslösa i dag har egenskaper och färdigheter som tyder på att de har tämligen lätt att ta ett jobb och att ännu fler med stöd av utbildning, inte minst genom stöd till fullgjord gymnasiekompetens, relativt enkelt kan bli anställningsbara. En lönebildning som förändrats i grunden och nu fungerar väl, tillsammans med inflationsförväntningar som ligger vid målet, gör att risken för löne- och prisspiraler är liten.
LO-ekonomerna anser att kostnaden för att pressa arbetslösheten ”för mycket” med expansiv ekonomisk politik är relativt liten i jämförelse med de kostnader det skulle innebära att ligga kvar på dagens höga arbetslöshetsnivåer under lång tid. Vi ser därför inga starka ekonomiska argument som talar mot en offensiv stimulanspolitik, av det slag som vi tidigare har redovisat.
LO-ekonomerna menar att den budgetproposition som snart läggs fram borde innehålla reformer på budgetens utgiftssida som visar en tydlig vilja att vända utvecklingen när det gäller det offentliga välfärdsåtagandet. Flera av våra reformförslag kan dessutom bidra till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och öka möjligheten för Riksbanken att bedriva en penningpolitik med större fokus på arbetslösheten.
LO-ekonomerna ser tre reformer som en regering, oavsett politisk kulör, borde genomföra under nästa år.
Ekonomiskt stöd till ökat bostadsbyggande.
Sverige har i dag en högre privat skuldsättning än många jämförbara länder. De stora skulderna är en spegelbild av höga bostadspriser. En central faktor bakom de höga bostadspriserna är en låg bostadsproduktion och avsaknaden av en bostadspolitik. Den låga bostadsproduktionen hämmar också arbetsmarknadens funktionssätt då höga priser och låg nyproduktion utgör ett hinder för arbetskraftens rörlighet. LO-ekonomerna föreslår att ett nytt investeringsstöd för bostadsproduktion inrättas redan nästa år.
* En starkare arbetslöshetsförsäkring.
Under de senaste åren har arbetslöshetsförsäkringen försämrats kraftigt och löntagarnas kostnad för medlemskap har höjts. En mer välfungerande arbetslöshetsförsäkring skulle kunna förbättra den svenska ekonomins funktionssätt. En generösare a-kassa stärker de automatiska stabilisatorerna, som håller uppe efterfrågan om tillväxten viker. Även riskerna med hushållens höga skuldsättning skulle dämpas. Därtill skulle en reform som kraftfullt sänkte avgifterna kunna bidra till en förbättrad organisering inom delar av arbetsmarknaden, vilket därmed underlättar möjligheterna till en välfungerande lönebildning. Vi får inte heller glömma bort hur viktig en stark arbetslöshetsförsäkring är för att skapa ett brett stöd bakom strukturomvandling och frihandel. LO-ekonomerna föreslår att arbetslöshetsförsäkringen förbättras redan nästa år med höjda tak och sänkta avgifter.
En bättre gymnasieskola.
Många av dem som är långvarigt arbetslösa eller på annat sätt har svag anknytning till arbetsmarknaden har en svag utbildningsbakgrund. En ofullständig gymnasieutbildning är i dag är ett stort hinder för att få de jobb som finns på arbetsmarknaden. Bland 20–24-åringar som saknar gymnasieutbildning är arbetslösheten ungefär dubbelt så hög som bland gymnasieutbildade. LO-ekonomerna anser att det behövs insatser i budgeten som medverkar till att unga arbetslösa utan gymnasieutbildning snabbt får denna nödvändiga kompetens. Men ännu viktigare är insatser som långsiktigt förbättrar grund- och gymnasieskola så att väsentligt färre unga lämnar skolan utan fullgjord utbildning. LO-ekonomerna efterlyser breda insatser för ökad kvalitet inom hela skolsystemet. Av särskild stor vikt är insatser för att förbättra yrkesprogrammen.
Ola Pettersson, LO:s chefsekonom
Lars Ernsäter, LO-ekonom
Åsa-Pia Järliden Bergström, LO-ekonom
Torbjörn Hållö, LO-ekonom