Publicerad på Dagens Arbete 27 augusti 2015
Svensk skola lider av ett stort problem: det kompensatoriska uppdraget har hamnat i skymundan. Såväl internationella som svenska undersökningar visar att klyftorna ökar mellan elever i samma klass med olika socioekonomisk bakgrund; mellan pojkar och flickor och mellan elever i olika skolor och i olika kommuner. Svenska skolor klarar inte längre av att kompensera för de skilda förutsättningar som elever med olika bakgrunder och hemförhållanden har.
I stället är det föräldrarnas utbildningsnivå, sociala förhållanden, vilken skola en elev går i och vilken kommun eleven bor i som påverkar möjligheterna att nå kunskapsmålen och – i förlängningen – få jobb eller studera vidare efter grund- och gymnasieskolan. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) konstaterar exempelvis i sin rapport från i höstas att den svenska skolan ”har blivit mindre kompensatorisk”.
En elev från ett välbärgat akademikerhem med god studievana och med föräldrar som antingen själva eller via inköpt läxhjälp kan se till att deras barn får det stöd de behöver för att nå höga kunskapsresultat har helt andra förutsättningar än en elev från ett hem där föräldrarna har kortare utbildning eller sämre möjligheter att hjälpa sina barn i skolan.
OECD pekar på att de sjunkande kunskapsresultaten bland svenska elever hänger nära ihop med den bristande likvärdigheten, och ger en tydlig övergripande rekommendation: satsa på insatser som gör att alla elever når kunskapsmålen och får höjda resultat.
OECD:s ekonomer går till och med så långt att de varnar för en situation där Sveriges tillväxtförmåga och konkurrenskraft hotas om morgondagens arbetskraft inte har tillräckligt goda kunskaper med sig från skolan.
För att skapa ytterligare kunskap, perspektiv – och tryck – kommer vi tre fackliga organisationer att samverka i ett flerårigt projekt som vi kallar Ge alla elever samma chans. Genom detta samarbete kommer vi att stödja ny forskning kring en kompensatorisk skola; skapa arenor för samtal mellan olika aktörer och själva utveckla förslag som bidrar till att minska klyftorna mellan elever, skolor och kommuner.
Men till syvende och sist ligger ansvaret för att skapa en jämlik skola på våra folkvalda. Tyvärr saknas det i dagsläget en kraftfull och sammanhållen politik för att alla skolor i Sverige verkligen ska erbjuda alla elever samma chans. Nu står därför både riksdags- och kommunpolitiker inför ett viktigt vägval:
Är ni beredda att ta modiga beslut, skapa ett mer likvärdigt skolsystem och prioritera resurser till skolan? Eller nöjer ni er med att elever från mindre privilegierade hem inte ges samma möjligheter att klara skolan, nå högre kunskapsmål, förverkliga sina drömmar om jobb och högre studier – och kanske göra en klassresa senare i livet?
Regeringen har tillsatt en skolkommission med ansvar för att ta fram förslag för att skapa bättre förutsättningar för skolan framöver. Vi föreslår att skolkommissionen börjar med att titta på tre områden för att åstadkomma en skola där elever med olika förutsättningar verkligen får mer likvärdiga förutsättningar:
Kompensatorisk undervisning. För att kunna tillgodose elever med olika förutsättningar behöver lärarna få mer tid för varje elev. Lärare måste ges möjlighet att ägna sin tid åt undervisning och elevkontakt. Därför behöver deras administrativa börda minska. Elever med sämre förutsättningar behöver extra stöd, utan att andra elever för den sakens skull får mindre tid.
Kompensatorisk finansiering och resursfördelning. För att komma till rätta med skillnader mellan olika skolor i samma kommun behövs ett mer utjämnande resursfördelningssystem. I dag tar alldeles för få kommuner hänsyn till socioekonomiska faktorer när man fastslår skolpengen. Finansieringen av skolan behöver utformas på ett sådant sätt, att resurserna tydligare och i högre grad fördelas efter behov.
Vi har fått en skärpt skrivning i skollagen om detta och nu måste det snarast följas upp hur utfallet av den förändringen har blivit. Om förändringen är otillräcklig bör regeringen överväga ytterligare skärpning av lagstiftningen för att säkerställa en mer kompensatorisk finansiering.
Kompensatorisk platsfördelning. Det behövs en nationell reglering av hur platser på skolor fördelas. För fristående skolor innebär kösystemet en oönskad segregering och andra modeller för fördelning av platser bör därför övervägas. När det gäller kommunala skolor behövs en noggrannare analys av hur upptagningsområdena ser ut. De bör utformas så att skillnaden mellan skolor blir så liten som möjligt.
När såväl regering som opposition nu utformar sina budgetförslag – samtidigt som politiker runt om i landets kommuner gör detsamma – uppmanar vi samtliga politiska partier att hitta breda överenskommelser som skapar stabila förutsättningar för att återupprätta den kompensatoriska skolan.
Karl-Petter Thorwaldsson ordförande LO
Bo Jansson ordförande Lärarnas Riksförbund
Johanna Jaara Åstrand ordförande Lärarförbundet