Publicerad i Dagens Nyheter 24 augusti 2015
Sverige har många fördelar som kan bidra till att lösa en av vår generations stora utmaningar – att begränsa den globala uppvärmningen. Svenska företag har högt tekniskt kunnande och starkt engagemang i hållbarhetsfrågor. Vi kan dra nytta av en hög kompetens hos de anställda, vårt rika förråd av naturresurser och tillgång på förnybar energi och råvara. Allt detta är tillgångar som ger Sverige möjligheten att ha en stark ekonomi som skapar jobb, samtidigt som vi bidrar till att begränsa klimatförändringarna globalt. Rätt hanterat ger detta Sverige en unik möjlighet att ligga i framkant i klimatfrågan.
Detta kan göras på flera sätt. Det som får störst effekt är att använda våra tillgångar och kunskaper till att skapa global klimatnytta genom ökad export av produkter och tjänster. Att köpa en produkt eller tjänst från Sverige ska vara synonymt med lägre klimatpåverkan, både vid produktion och användning. Likaså bör Sverige använda sitt naturkapital för att ersätta fossilt med förnybart. Exempelvis kan den svenska skogen genom uthålligt brukande och hög tillväxt ta upp koldioxid från atmosfären och samtidigt användas för att ersätta mer resurskrävande eller fossila material. Detta behöver kombineras med att minska Sveriges inhemska klimatutsläpp genom kostnadseffektiva styrmedel och åtgärder. På så sätt kan Sverige på bästa sätt bidra till att begränsa den globala uppvärmningen.
Näringslivet är en nyckelspelare i klimatfrågan. Företagens roll är att utveckla och sprida klimatsmarta lösningar och innovationer som bidrar till att lösa klimatutmaningen globalt. Målsättningen bör vara att svenska företag ska vara världsledande på effektiv produktion och klimatsmarta produkter och tjänster – och därigenom minska de globala utsläppen. Med effektiv produktion menar vi att vid jämförelse av hur stor klimatpåverkan en produkt tillverkad i olika länder har, ska svenska produkter alltid sträva efter att ligga i topp.
I den pågående Miljömålsberedningens uppdrag, under ledning av Anders Wijkman, ingår att föreslå ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige med ett långsiktigt nationellt mål för minskade utsläpp. Ett sådant klimatpolitiskt ramverk, bör ta sin utgångspunkt i:
1. Skapa största möjliga globala klimatnytta. Klimatfrågan är global och Sverige bidrar bäst genom att utforma klimatpolitiken så att största möjliga globala klimatnytta skapas. Detta sker inte om fokus endast riktas mot de nationella utsläppen, utan genom att också minska utsläppen i världen. Vi kan tillverka och exportera produkter med låga nivåer inbäddad koldioxid och erbjuda klimatsmarta tjänster och produkter som ersätter resursintensiva eller fossila alternativ. För svensk del är det också av stor vikt att ett globalt klimatavtal, som ställer krav på alla länder och jämnar ut konkurrensförhållandena, kommer på plats. Detta bör vara högprioriterat i den svenska politiken.
2. Anta ett nationellt utsläppsminskningsmål. Sverige bör slå fast ett mål om att senast år 2050 ha utsläpp av växthusgaser motsvarande högst två ton per capita. Detta ligger i framkant vid en internationell jämförelse. I dagsläget är utsläppen knappt fem ton per capita. Men 2050 är bara ett steg på vägen mot att vid seklets slut nå i princip noll. För att vidga perspektiven bör andra alternativa mått som inberäknar export och import utvecklas. Importen svarar för 60 procent av de konsumtionsrelaterade utsläppen i Sverige. Att öka vår import och på så sätt minska de inhemska klimatutsläppen är inte att ta ett globalt ansvar .
3. Skapa ett flexibelt ramverk. Ramverket bör vara flexibelt så det möjliggör justeringar utifrån förändringar som sker i vår omvärld. Sverige ska ligga i framkant, men utan att riskera vår inhemska produktion, tillväxt och välfärd. Ramverket bör utformas så att det kan justeras efter vad som händer i de globala klimatförhandlingarna, vilka ambitioner motsvarande och konkurrerande länder har och inte minst hur fort teknikutvecklingen går.
4. Fokusera på kostnadseffektivitet. Styrmedel ska verka för att de mest kostnadseffektiva åtgärderna genomförs först. Störst klimatnytta per investerad krona bör vara utgångspunkten, oavsett sektor. För åtgärder som i dagsläget inte är kostnadseffektiva kan satsningar på forskning, utveckling och innovation behövas, för att dessa på sikt också ska kunna bli kostnadseffektiva. I sektorer där det i dag saknas tekniska lösningar för hur utsläppen ska minskas fungerar inte höga miljöskatter eller mål som styrmedel. Här behövs sektorsspecifika strategier som pekar på vilka forskningsinsatser och innovationer som krävs.
5. Låt EU styra den handlande sektorn. De sektorer som ingår i den europeiska handeln med utsläppsrätter bör även fortsättningsvis omfattas och enbart styras av de europeiska reglerna. Att påföra ytterligare styrmedel för samma sektor riskerar inte bara att försämra konkurrenssituationen för den svenska industrin och därmed slå ut jobb, det riskerar även att underminera utsläppshandeln utan att ge någon vinst för miljön. Sverige bör föregå med gott exempel och inte införa nationella särlösningar som kan påverka systemets funktion.
6. Ta en fossilfri framtid på allvar. En framtid utan klimatpåverkan kräver många olika lösningar, varför alla vägar behöver hållas öppna. En strategi för biobaserad ekonomi skulle kunna bidra till minskade utsläpp, ökat upptag av växthusgaser och samtidigt erbjuda nya affärsmöjligheter och nya jobb. På så sätt kan våra goda förutsättningar för biologisk produktion, som redan i dag förser oss med klimatsmarta livsmedel, hållbara råvaror och förnybar energi, vidareutvecklas. Likaså bör andra klimatneutrala tekniska lösningar, såsom koldioxidfri energiproduktion och koldioxidavskiljning i basindustrin hanteras strategiskt.
Genom att kombinera ett tydligt bidrag till den globala klimatutmaningen med en stärkt konkurrenskraft och ekonomi kan Sverige bli ett verkligt klimatföredöme, ett land som andra länder kan inspireras av och följa efter. Det bör vara utgångspunkten i Miljömålsberedningens förslag till klimatpolitiskt ramverk.