Publicerad på www.svt.se/opinion 11 oktober 2018
I dagarna släpptes Arbetsmiljöverket en rapport om arbetsmiljön. Rapporten visar en tydlig koppling mellan att ha upplevt sexuella trakasserier och anställningsform.
Bland tidsbegränsat anställda kvinnor är det dubbelt så vanligt att ha upplevt sexuella trakasserier på jobbet jämfört med fast anställda kvinnor. Den bilden stämmer väl överens med LOs: egna granskningar. Vi vet att kvinnor i arbetaryrken är extra utsatta. Inte nog med att det framför allt är de som sover med mobilen under huvudkudden i väntan på nästa arbetspass och i högre utsträckning än sina manliga kollegor är anställda på visstid.
De jobbar dessutom ofta ensamma med brukare och kunder, eller i miljöer där berusade restaurangbesökare blir allt för närgångna.Vi vet också att branscher där otryggt ensamarbete är vanligt också har sämst tillgång till företagshälsovård. Färre än hälften av kvinnorna i arbetaryrken har möjlighet att ta del av företagshälsovård via arbetet. För arbetarmän och både manliga och kvinnliga tjänstemän är andelen mellan 60 och 70 procent.
LO har länge drivit på för att avskaffa de otrygga anställningarna. Hittills har vi fått allt annat än varmt gensvar från vår motpart Svenskt Näringsliv. Den som följde oss under valrörelsen vet att vi jublade när Socialdemokraterna kom med löftet att avskaffa allmän visstid. Det tillsammans reformer som begränsa delade turer och stopp för hyvling av arbetstid, är precis vad många kvinnodominerade arbetaryrken behöver.
Under året som gått efter metoo har jag tagit del av mängder med vittnesmål från de kvinnor jag företräder. På många sätt har deras omskakande berättelser varit ett uppvaknande, även för oss inom fackföreningsrörelsen. Machokulturer och invanda beteenden är något vi alla behöver kämpa mot framöver. Men de modiga kvinnor som vågat berätta har också gett en annan tydlig bild: den som är utbytbar i arbetslivet vågar sällan anmäla av rädsla för att vara besvärlig och bli av med arbetspass. Och det kan vara svårt att klaga på en närgången restaurangbesökare när chefen tycker att ”lite tjuvnyp är en del av jobbet”.
Svenskt Näringsliv kan inte längre blunda för det faktum att de otrygga anställningarna måste bort. Det räcker därför inte med fina ord om att arbetsgivarna måste ta ett större ansvar, vilket de redan idag är skyldiga enligt lag. Så länge vi tillåter SMS-anställningar, hyvling och allmän visstid kan vi inte helt komma åt problemet.
Om Svenskt Näringsliv menar allvar med att de vill få bort sexuella trakasserier och kränkningar från arbetsmarknaden måste de gå med på att avskaffa de otrygga anställningarna.
Kvinnorna i LO-yrken kan inte vänta.
Berit Müllerström, LOs andre vice ordförande