Publicerad i Dagens Arena 3 september 2013
USA:s president Barack Obama landar snart i Sverige. En punkt på dagordningen är frihandel och de pågående förhandlingarna om ett handels- och investeringsavtal mellan EU och USA. Det är ett väl valt tillfälle för Obama att diskutera frihandel, eftersom Sverige har en lång tradition av frihandel. Sverige har länge haft en öppen ekonomi och handel med omvärlden har inneburit att vi har kunnat bygga upp vårt land och vår välfärd. Svenska fackliga organisationer har stött den linjen.
Men att nationella fackliga organisationer står upp för frihandel är ingen självklarhet. Vi i Sverige gör det och har gjort det för att vi är övertygade om att det på sikt gynnar alla. Men kärnan i detta är att det finns ett samhälle som hanterar de förändringar öppenheten mot omvärlden innebär. Grovt uttryckt; det behövs ett system där ”vinnarna kompenserar förlorarna”.
Vi har historiskt sett klarat detta och facket har därmed välkomnat strukturomvandling till följd av ökad handel. Genom en aktiv arbetsmarknadspolitik som rustar människor för nytt jobb i växande sektorer och en bra arbetslöshetsförsäkring har vi bidragit till ett samhällsklimat som inte ser globalisering som ett hot. Senaste årens politik reser dock frågor om hur stark vår vilja till omställning är. Jag tror inte att detta leder till att människor ifrågasätter frihandel som sådan. Rädslan för öppenhet yttrar sig istället genom ökad främlingsfientlighet, vilket är mycket oroande.
Varför är det så viktigt med ett frihandelsavtal mellan EU och USA? EU och USA står tillsammans för nästan hälften av världens produktion och svarar för en tredjedel av världens handel. Förhoppningen finns att det kan få hjulen att börja snurra igen i Europa och USA. Avtalet kan också ses som ett svar på de senaste årens tillväxt i Asien. Västländerna vill möta den ekonomisk-politiska maktförskjutningen mot tillväxtländerna, inte minst Kina.
Men varför är det viktigt för facket då? Om hjulen börjar snurra i den sargade europeiska ekonomin blir det på sikt fler arbetstillfällen, både i Sverige och i resten av Europa. Det vore bra jobbpolitik helt enkelt. Svenska företag får det lättare att sälja varor och tjänster i USA. Kommerskollegium beräknar att ett avtal på sikt skulle kunna innebära en ökning av svensk export till USA med 17 procent – motsvarande en BNP-ökning med 0,2 procent.
Men handel ska inte ske till vilket pris som helst. Därför är det också viktigt att regler för handel och investeringar också innefattar sociala frågor och miljömässig hänsyn. ILO:s kärnkonventioner som till exempel innefattar rätten att bilda fackföreningar är en absolut grundsten för oss.
De amerikanska facken är oroliga att ett avtal ska innebära att företagen får ännu mer spelrum på den amerikanska arbetsmarknaden. Arbetsmarknadslagstiftningen är oerhört svag ur ett fackligt perspektiv och vanliga löntagare har inte fått del av den tillväxt som skapats de senaste årtiondena. USA har – i likhet med Kina och många diktaturer – ännu inte skrivit under ILO:s konvention om rätten att bilda fackföreningar och kollektivförhandla. Obama borde ta chansen att göra det nu. Han borde också fundera på hur man skapar bättre trygghetssystem för att lättare kunna förankra idén om frihandel bland den amerikanska befolkningen. Det skulle vara något att samtala om när han kommer till Stockholm!
Men det krävs förstås att han också träffar andra än Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt och kungen.
Susanne Lindberg Elmgren, utredare LO