Publicerad i Svenska Dagbladet 2 januari 2013
Både sjuk- och föräldraförsäkringen för studentgruppen måste omformas. Det är vansinnigt utifrån de krav på omställning som den nya arbetsmarknaden kräver att inte förenkla de krångliga system som finns idag. Den pågående parlamentariska socialförsäkringsutredningen måste ta studentgruppens problem på allvar, skriver företrädare för Saco, TCO och LO.
Studentgruppen är kraftigt förändrad. Fler högskolor och större möjlighet till exempelvis distansstudier innebär att var femte student i dag har barn och var fjärde är över 30 år. Det visar siffror från CSN och Högskoleverket. Frågan om studenters sociala trygghet har försvunnit i skuggan av debatten om bristen på studentbostäder – trots att den är minst lika viktig.
En allt äldre studentgrupp omfattas fortfarande av ett gammalt socialförsäkringssystem formade för en ung studentgrupp som sällan behövde hjälp. Systemen innehåller höga trösklar, låga ersättningsnivåer och är så krångliga att en majoritet av studentgruppen inte vet hur de fungerar.
Det är vansinnigt utifrån de krav på omställning som den nya arbetsmarknaden kräver. Hur skapar vi ett trygghetssystem som hjälper till att ta vara på de investeringar som samhälle och individ gör i högre utbildning och som inte skrämmer bort äldre studenter?
I dag slår de allmänna systemen hårt mot hela studentgruppen. Som arbetstagare är man försäkrad genom en sjukpenninggrundande inkomst (SGI).
Denna är grunden för sjuk- och föräldraförsäkring hos Försäkringskassan.
För studentgruppen ligger dessa försäkringar inom studiestödssystemet. Systemet omfattar därför enbart de 2/3 av studenterna som tar bidrag och lån av staten. 1/3 av alla studenter står helt utan skydd.
Även för de 2/3 av studenter som omfattas ger systemen mycket sämre skydd än för arbetstagare. Karenstiden är 30 dagar och då det är omöjligt att sjukskriva en student på deltid finns ingen fungerande rehabilitering. För de studenter som inte arbetat upp en vilande SGI innan studierna väntar en halvering av studiestödet om studenten blir förälder. Då utgår nämligen en ersättning som bara motsvarar föräldrapenningens grundbelopp. Systemet har många brister och är dessutom okänt för många. Det leder till att studenter hamnar mellan stolarna och som sjuk eller nybliven förälder har man sällan kraften att bråka.
Att man inte tappar den sjukpenninggrundande inkomst som man tjänat in under studier är viktigt för att våga omskola sig. En vilande SGI-nivå under studietiden är nödvändig för den äldre studentgruppen på en förändrad arbetsmarknad. Under studierna har studenten inte rätt till ersättning grundad på sin SGI. Men när studierna är avslutade blir studenten återkvalificerad till samma ersättningsnivå som innan studietiden.
SGI:n är dock endast skyddad för de 2/3 av studenterna som studerar med studiestöd. Det innebär att om studenten inte tar ut studiemedel, varken lån eller bidrag, så upphör SGI:n att vara skyddad. Om studenten då skulle bli sjuk eller föräldraledig efter avslutade studier har studenten bara rätt till den lägsta ersättningen. CSN rekommenderar därför studenter som vill ”spara” studiemedelsveckor att ansöka om studiemedel för samtliga veckor, men för en lägre studietakt. Något som få vet om och många missar.
Att skydda SGI:n genom att studenten studerar och tar högskolepoäng är ett mycket mer rimligt system än dagens som bygger på att studenten försörjer sig med studiemedel.
Skyddet för studenter som drabbas av diagnoser som kräver långtidssjukskrivning har länge varit katastrofalt. Efter borttagandet av tidsbegränsad sjukersättning har det blivit än sämre. Den tidsbegränsade ersättningen baserades på ett annat inkomstbegrepp med längre ramtid än sjukförsäkringen vilket gav skydd åt en större andel av studentgruppen. I dag får en student med en långtidssjukskrivning ingen ersättning under sommaren då studiestödet enbart betalas ut under terminerna.
Både sjuk- och föräldraförsäkringen för studentgruppen måste omformas. Den pågående parlamentariska socialförsäkringsutredningen måste ta studentgruppens problem på allvar!
Liknande problem finns inom a-kassan. Idag kan studier i max fem år vara överhoppningsbara och enbart för studenter över en viss ålder. Detta slår hårt mot studenter med lång utbildning då studiestödet är begränsat till sex år. Studenter på utbildningar över fem år, exempelvis läkarutbildningen, kan därför inte skydda sin a-kassa. Det är dags att förlänga den överhoppningsbara tiden till minst sex år och ta bort ålderskravet!
Sveriges arbetsmarknad är under kraftig förändring. För att möta detta måste en stor del av arbetskraften omskola sig bland annat på våra högskolor och universitet. För att våga gå in i högre utbildning som student efter några år på arbetsmarknaden måste det finnas fungerande trygghetssystem. Det är en ödesfråga – både för kunskapssamhället och för Sveriges framtida tillväxt.
MARIA EHLIN KOLK,ordförande Saco Studentråd
GÖRAN ARRIUS, ordförande Saco
EVA NORDMARK, ordförande TCO
TOBIAS BAUDIN, vice ordförande LO