Publicerad på Dagens Arena 23 oktober 2018
Från 1990-talets början har arbetslivet förändrats på många sätt, både via politiska reformer, som exempelvis avskaffandet av den statssubventionerade företagshälsovården och förändringar i normsystemen.
I 90-talets tidsanda med framväxande nyliberalism började det talas om vikten av en flexibel arbetsmarknad där drömscenariot var att arbetsgivarens preferenser och arbetstagarnas personliga behov skulle kunna tillgodoses på nya sätt, och individen själv i ökad utsträckning skulle ta eget ansvar över att göra kloka prioriteringar och se till att sköta om sin hälsa.
En del grupper på arbetsmarknaden har tjänat på den utvecklingen, men en hel del har förlorat. Förlorarna är främst de löntagare som återfinns i branscher och yrken där arbetsgivarna jobbat fram ökat flexibilitet för sig själva i form av sms-anställningar och allmän visstid. Det är dessa löntagare, ofta kvinnliga LO-medlemmar, som fått ta smällen i form av försämrad arbetsmiljö.
I rapporten Bättre och bättre dag för dag?- Arbetsmiljön i Sverige under ett kvarts sekel, som LO precis släppt blir detta väldigt tydligt. Rapporten, som är en analys av arbetsmiljön i Sverige från 1990-talets början fram till och med 2016, visar att flera aspekter av arbetsmiljön försämrats under den här tiden.
Att kräva ökat egenansvar men samtidigt minska egenkontroll och inflytande är inte värdigt svenskt arbetsliv på 2000-talet. Arbetarkvinnor utsätts i högre grad än andra grupper för arbetsmiljödumping i anorektiska organisationer med för mycket stress, tunga lyft och en ökad utsatthet för hot, våld och sexuella trakasserier.
Att kräva ökat egenansvar men samtidigt minska egenkontrollen/inflytandet är inte värdigt svenskt arbetsliv på 2000-talet. Ska arbetstagarna orka ett helt arbetsliv då krävs att arbetsmiljön måste bli på människornas villkor.
För att vända trenden behöver flera saker komma på plats:
- Öka resurserna till forskning, utbildning, arbetsmiljöinspektionen och förebyggande arbetsmiljöarbete.
- Stärk kvinnors makt över arbetet genom förbättrat ledarskap på arbetsplatsnivå i kvinnodominerade arbetaryrken.
- Begränsa det riskfyllda ensamarbetet.
- Arbetsgivares ansvar för att förebygga sexuella trakasserier måste stärkas.
- Nolltolerans för dödsolyckor, allvarliga arbetsolycksfall och arbetssjukdomar.
- Bevisregeln behöver ändras så att det blir lättare att få en arbetsskada godkänd.
- Säkerställ kvalificerad utbildning av skyddsombud.
- Alla arbetsgivare ska efterleva kravet på ett systematiskt arbetsmiljöarbete
- Alla anställda ska ha tillgång till kvalitetssäkrad företagshälsovård.
Ett robust samhälle som ska klara framtidens utmaningar, behöver ha en arbetskraft som orkar, vågar och vill bidra tillsammans för framgångsrika verksamheter. Då måste folk kunna gå till jobbet utan ångest och magont och istället känna att de har egenmakt och vågar framföra idéer. Vi måste se till så att löntagaren kan komma hem från arbetet hel och hållen förvissad om att hen kan betala räkningarna även om ett halvår.
I ett hållbart arbetsliv där arbetstagarna är friska och statens sjukskrivningskostnader låga, där finns det inte plats för oseriösa arbetsgivare som ägnar sig åt arbetsmiljödumping.
Carola Löfstrand är utredare på LO:s enhet för välfärd, utbildning och arbetsmarknad.
Fotnot: Statistiken i rapporten grundar sig på offentlig statistik från SCB och Arbetsmiljöverkets löpande undersökningar.