Publicerad i Dagens Industri 6/10 2010
När Svenskt Näringsliv i dagarna presenterar ännu en rapport om att LAS är det största hotet på en företagares himmel är det bara ytterligare en beställd utredning utifrån det resultat som Svenskt Näringsliv
vill ha.
Medan Svenskt Näringsliv sätter en politisk agenda har företagare runt om i landet uppenbart problem som väger oerhört mycket tyngre än turordningsreglerna. Nu är det dags att tillsätta en partsgemensam
arbetsgrupp som försöker att göra upp med myter och hörsägen och medvetna missuppfattningar.
När det handlar om LAS finns det en uppsjö av utredningar och statistik. Det går att få belägg för nästan vilka argument som helst. I den fackliga argumentationen utgår vi till exempel från
SEBs företagspanel där 1400 företagare ingår. När panelen fick frågan om de under det senaste året hade upplevt att de på grund av turordningsreglerna behövt göra sig av med kompetens som de hade behövt ha
kvar svarade 8 procent ja och 81 procent nej.
Svenskt Näringsliv använder såklart helt andra utredningar.
Ett annat exempel är LAS inverkan på ungdomsarbetslösheten.
Bland de ungdomar (15-24 år) som är arbetslösa är det ungefär 2,5 procent, som har blivit av med jobbet efter en driftsinskränkning. Problemet är att i en lågkonjunktur när företagen inte anställer så är det
naturligtvis de som kommer ut på arbetsmarknaden som drabbas hårdast. Ingen vill anställa dem för det finns ingen efterfrågan.
Det är precis tvärtemot vad Christer Ågren säger på Svenskt Näringslivs hemsida: ”Det är viktigt med förändrade turordningsregler för att hejda den snabba ökningen av ungdomsarbetslösheten.”
På så sätt fortsätter diskussionen om LAS ökar på ungdomsarbetslösheten eller inte. Utifrån våra respektive utgångspunkter tycker vi oss skörda framgångar eller lida nederlag. Fast egentligen blir debatten
bara ännu mer förvirrande och hamnar på en nivå som tenderar att slå nya lågvattenmärken hela tiden.
Det är viktigt att hålla isär hur människor anställs och hur de sägs upp. Bara för att det blir ännu lättare att säga upp blir det inte fler arbetstillfällen.
Anställningsskyddet vid uppsägning vid arbetsbrist ligger i turordningsreglerna. Tas de bort försvinner hela anställningsskyddet. Då kan arbetsgivaren säga upp vem som helst utan skäl.
Turordningen bestäms i första hand av anställningstid. Liknande regler finns i många andra länder. De äldre är typiskt sett den gruppen som har svårast att få ett nytt arbete när de blivit arbetslösa.
Anställningstid går att räkna fram. Kompetens är ett subjektivt begrepp där ett stort mått av personligt tyckande spelar in. I praktiken skulle arbetsgivaren bestämma vem som skulle få sluta. Svenskt
Näringsliv vill att kompetensen ska styra, inte antal år i firman. Men för att få vara kvar vid en driftsminskning krävs redan nu tillräckliga kvalifikationer. De överenskommelser som arbetsgivaren ofta
träffar med facket bygger på att företaget ska ha kvar personal med tillräcklig kvalifikation.
Svensk fackföreningsrörelse har en lång tradition av att stödja strukturomvandling. Det har varit möjligt med en aktiv arbetsmarknadspolitik. På så sätt har företagen kunnat ställa om fort och effektivt
utifrån givna förutsättningar. På så sätt får LO-förbundens medlemmar behålla sina jobb eller möjlighet att hitta nytt jobb när arbetsmarknaden förändras.
På mina resor runt om i landet har jag mött många företagare. När de pratar med mig har de större problem än att grubbla sig sömnlösa över turordningsreglerna. Jag vet att när det krisar har företag och fack
samma starka intresse av att hitta lösningar. Ett tydligt exempel är de krisavtal som IF Metall skrev när industrin hade det som kämpigast. Det finns inget LO-förbund som konsekvent går emot att göra
avtalsturlistor, så som Svenskt Näringsliv hävdar i sin senaste rapport. Det finns heller inga slutliga argument som ska falla för att en den ena eller andra parten ska ändra uppfattning.
På den svenska arbetsmarknaden har det funnits ett gott samtalsklimat mellan parterna. Låt oss utgå därifrån. Låt oss resonera om vad LAS har för funktion, vad arbetsgivarnas problem egentligen är och hur vi
ska kunna föra intellektuellt skarpa resonemang kring LAS.
Per Bardh, LOs avtalssekreterare