Pubilcerad på gp.se den 30 april 2010
Det svenska välfärssamhället har byggts under många år. Arbetarrörelsen ledstjärna har varit att bygga ett jämlikt samhälle – ett samhälle med möjligheter för alla. Det är ett samhällsbygge som idag är en
självklarhet och som svenskarna är stolta över.
Äldreomsorg, pension, semester, studieledighet, gratis utbildning, dagis och föräldraledighet tar vi idag för givet. Men det är ett resultat av politiska ambitioner för att skapa ett samhälle där människor kan
utvecklas och känna trygghet och få nya chanser i livet.
Snart är det riksdagsval och det är dags att utvärdera den borgerliga politiken som har förts under fyra i Sverige. En politik som inte strävat mot jämlikhet. Istället har den borgerliga regeringen drivit en
politik som skapat ökade ekonomiska skillnader och genom skattesänkningar tar de bort pengar från vård, omsorg och skola.
Genom jobbskatteavdraget har det skett en kraftig omfördelning från arbetslösa, sjuka och pensionärer till de med goda inkomster. Den som blir sjuk eller arbetslös får sänkt inkomst, så har det alltid varit.
Det som den borgerliga regeringen infört är att den sjuka, arbetslöse eller pensionären betalar högre skatt än den som har en arbetsinkomst. Vid samma inkomst betalar den sjuke eller arbetslöse runt 1.000
kronor mer i månaden jämfört med den som arbetar! För denna politik finns inget stöd bland allmänheten.
I en undersökning LO låtit genomföra har allmänheten tagit ställning till om man tycker att det är rätt att personer med inkomster från sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och pension betalar högre skatt
än personer med inkomst av arbete.
För denna skattepolitik finns ett mycket svagt stöd. Det är hela 75 procent av de tillfrågade som instämmer helt eller instämmer stort sett i påståendet att ”det är fel att sjuka, arbetslösa och pensionärer
betalar högre skatt än dem som arbetar” och 12 procent instämmer ”delvis”. Bara 8 procent svarar att de inte instämmer alls i påståendet.
Men det är inte bara den ”orättvisa” beskattningen som innebär ökade klyftor. Avgiftssystemet till arbetslöshetsförsäkringen skapar också ökade klyftor och är ett sätt för den borgerliga regeringen att försöka
påverka lönebildningen. Regeringen tycker helt enkelt att lågavlönade, i många fall kvinnor, inom tjänstebranschen har för höga löner.
I dagens arbetslöshetsförsäkring betalar det lågavlönande restaurangbiträdet 430 kronor till a-kassan – för att hålla igen på lönekraven – medan akademikern på restaurangen bara ska betala 90 kronor i
månaden. Syftet är, enligt regeringen, att de som har en ökad arbetslöshetsrisk ska betala för det och den ökade kostnaden ska få de grupperna att hålla igen på sina lönekrav.
Det är 4.000 kronor mer om året, efter skatt, för det lågavlönade restaurangbiträdet. Detta är inget annat än en politik som syftar till sänkta löner, vilket naturligtvis slår hår mot LOs lågavlönade grupper.
Många av dem är kvinnor. Många av dem har också slitits ut i vården eller privata tjänstesektorn och jagas nu i sjukförsäkringen och får sänkt ersättning och liten förståelse för att deras kroppar inte klarar
av att jobba full tid.
Men sänkta skatter innebär också att det blir mindre pengar över till vård, skola och omsorg. Verksamheter som de flesta av oss dagligen är beroende av för en väl fungerande vardag. Vi åker kollektivt till
jobbet, har barn på dagis eller skolan eller gamla föräldrar med hjälp av äldreomsorgen. Och de flesta av oss råkar ut för någon sjukdom eller olycka i livet som gör att vi behöver sjukhusvård.
I LOs undersökning har vi frågat om behov av resurser inom vård, skola och omsorg kan motivera en höjning av skatterna. Mer än varannan som svarat, 56 procent, instämmer helt eller instämmer i stort sett i att
behov av resurser inom vård, skola och omsorg kan motivera en höjning av skatterna. En fjärdedel, 24 procent, instämmer delvis i påståenden. Bara en av tio den instämmer inte i att behov av resurser inom vård,
skola och omsorg kan motivera en höjning av skatterna.
Det finns med andra ord ett starkt stöd för mer pengar till kommuner och landsting. Det stämmer väl överens med vad jag möter när jag är ute på arbetsplatser. Jag möter sällan arbetare som säger att det är
viktigt att sänka skatten, desto fler är oroliga för att barngrupperna i skolan är för stora eller att deras gamla föräldrar inte får den hjälp av sjukvården de behöver. Svenskarna vill helt enkelt ha ett
jämlikt samhälle.
Det finns alternativ till dagens borgerliga politik. Sverige kan bli ett bättre land för fler att leva i. För mig är det tre områden som är särskilt prioriterade. Det handlar om;
• att kommuner och landsting får mer pengar för att öka kvalitén i vården, omsorgen och skolan.
• att underlätta vägen tillbaka till arbete för sjuka genom ökade satsningar på yrkesinriktad rehabilitering och för de arbetslösa genom stöd till utbildning och praktik
• att göra villkoren bättre för de sjuka och arbetslösa med bland annat förbättrad ersättning och lika beskattning av inkomster.
Under de senaste fyra åren har Sverige haft en borgerlig regering som fört en politik som ökat klyftorna i Sverige. Jag är övertygad om att en socialdemokratiskt ledd regering kan göra Sverige mer jämlikt. Ett
jämlikt samhälle innebär ett samhälle med möjligheter för alla.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande