Publicerad i Expressen 23 april 2013
Unga har inte generellt svårare än andra att få jobb, men drabbas hårt av den utdragna lågkonjunkturen. Det är inte de ungas fel. Börja redan nu. Gör upp över blockgränsen.
I februari var 22 procent av 20-24- åringarna utan arbete. 100 000 unga vuxna har inte något jobb att gå till. Samtidigt ropar industrin efter utbildad arbetskraft. Vad gör regeringen för att de unga ska kunna ta steget in på arbetsmarknaden och för att företagen ska hitta den arbetskraft de behöver?
Svaret är alldeles för lite. De ”förstärkningar” som presenteras för att möta lågkonjunkturen – som sannolikt kommer att leda till ännu högre arbetslöshet i år – är alltför magra.
Unga vuxna är en brokig grupp och det finns inte bara ett svar på hur den höga arbetslösheten ska motverkas. Många studerar på högskolor och universitet efter gymnasiet och söker jobb parallellt med heltidsstudier. Fler klarar inte av sina gymnasiestudier och får därför svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Unga drabbas också hårdare än de som redan är etablerade på arbetsmarknaden när efterfrågan på arbetskraft sjunker.
Att unga har svårt att få jobb kan varken förklaras med anställningsskyddets utformning eller med att lönerna är för höga. Arbetsmarknadens parter är sedan länge överens om att den som är ny på arbetsmarknaden har en viss upplärningstid. Därför är lönerna enligt kollektivavtal som regel lägre under en begränsad period, för att kompensera för den lägre produktivitet de nya antas ha.
Det är inte heller ett allvarligt problem om unga står utanför arbetsmarknaden på grund av att de studerar på högskolan eller går färdigt en gymnasieutbildning. Slutförd utbildning är tvärtom avgörande för en bra start i arbetslivet.
Däremot är det ineffektivt och kostsamt, för individen såväl som samhället, att inte klara av gymnasieutbildningen inom gymnasieskolan. Dagens allvarliga etableringsproblemen bland unga bottnar i hög grad i en misslyckad utbildningspolitik.
I vårpropositionen sätter regeringen sitt hopp till de yrkesintroduktionsavtal som arbetsmarknadens parter förhandlar om. Dessa avtal är viktiga och bra. Samtidigt tar de främst fasta på unga som behöver stöd i övergången från en fullgjord gymnasieutbildning till arbete.
De är därför inte tillräckliga för att motverka arbetslöshet som beror på att unga inte getts förutsättningar att klara grund- eller gymnasieskolan. Det är främst dessa som fått allt svårare att etablera sig.
Detta konstaterade regeringen redan i budgetpropositionen för 2013: ”Att slutföra grund- och gymnasieskolan är viktigt för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden och det är därför angeläget att ungdomar som inte påbörjat eller slutfört gymnasieskolan återupptar sina studier”. Då är det minst sagt oroväckande att regeringen inte presenterar några extra utbildningssatsningar för unga i år.
All erfarenhet visar att gymnasieutbildning är a och o för att få ett jobb. I första hand måste därför unga vuxna beredas möjlighet att skaffa sig utbildning. Gärna mot yrken där arbetsgivarna ropar efter kompetent och utbildad arbetskraft.
Därför vill LO se en satsning på ungas möjlighet att slutföra sin gymnasieutbildning, gärna i folkhögskolans regi. I åldern 20-24 år saknade i dag cirka 73 000 unga gymnasieutbildning år 2010. Av dessa var 19 400 arbetslösa.
Kontakter och personliga nätverk är viktiga för att få jobb. Om unga har sådana varierar ofta beroende på klass- och utländsk bakgrund. Därför är det viktigt att unga får bra och relevant stöd i övergången från utbildning till arbete.
Yrkesintroduktionsavtalen är ett steg på vägen. Men det måste också till en väl utformad aktiv arbetsmarknadspolitik för unga. Intensifierad förmedlingsverksamhet, och goda arbetsgivarkontakter. LO vill därför se färre arbetssökande per handläggare.
Praktik av hög kvalitet kan också vara bra för den som saknar arbetslivserfarenhet. Men då krävs praktik med stort utbildningsinnehåll och hög kvaliteten. LO vill därför se satsningar som gör att kvaliteten säkerställs genom särskilda handledare, handledarpeng och intyg.För att stärka kopplingen mellan unga med avslutad utbildning och den aktiva arbetsmarknaden behövs ett studerandevillkor i arbetslöshetsförsäkringen.
Unga har inte generellt svårare än andra att få jobb, men drabbas hårt av den utdragna lågkonjunkturen. Det är inte de ungas fel. Regeringen och oppositionen måste ta ansvar för detta. Börja redan nu. Gör upp över blockgränsen. Det duger inte att sitta still i båten. Vi behöver en politik som samtidigt stimulerar efterfrågan på arbetskraft och ger unga förutsättningar att kliva in på arbetsmarknaden. Regeringens politik får hittills IG – icke godkänt.
KARL-PETTER THORWALDSSON, LOs ordförande