Fråga facket Fråga facket

Ulla Lindqvists 1-maj tal 2012

Opinionsbildning


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Ulla Lindqvist 1-majtalade i Enköping 2012

Det talade ordet gäller.

Kamrater!
Mötesdeltagare!

Så samlas vi återigen för att tillsammans fira Första maj – arbetarrörelsens högtidsdag.

Vi gör det med vårvinden i fanorna och opinionsvinden i ryggen. Det känns bra att vara en del av arbetarrörelsen idag!

Och vi som samlats här i Enköping vet att vi inte är ensamma. Över hela vårt land, ja över hela vår värld, samlas människor nu kring värderingarna om arbete, solidaritet och rättvisa.

Vi demonstrerar i år under parollen ”kunskap och arbete bygger Sverige”.

Målet för oss är att alla ska ha rätt till ett arbete. Så har det alltid varit. Och så kommer det fortsätta att vara.

Men vårt mål kan också uttryckas så här: på morgonen ska du stiga upp och gå till jobbet.
Någon efterfrågar din kunskap. Du är sedd och behövd.

Så länge någon behöver vakna på morgonen, vinka av barnen till skolan, ropa hej då till sin sambo och sedan ensam bli sittandes kvar vid köksbordet, så behöver vi göra mer för att bekämpa arbetslösheten!

Innan de kom till makten 2006 sa borgarna att vi hade massarbetslöshet när den var sex procent. Nu är arbetslösheten över åtta procent. Andelen personer i Sverige som arbetar är lägre idag än innan regeringen tillträdde. Den regering som alltid som ett mantra har upprepat: ”Arbetslinjen gäller! Stoppa utanförskapet!”

Det har inte blivit mycket av det.

Fas 3 har blivit en av Sveriges största arbetsgivare. En rapport från Arbetsförmedlingen visade nyligen att de som får hjälp av jobbcoacher till och med har svårare att hitta jobb än de som söker på egen hand. Fas 3 är ofta ett utnyttjande av människor som får leva på svältgränsen.

Högern påstår att arbetslösheten beror på för mycket trygghet, på att arbetsviljan är för låg och att lönerna är för höga.

Men problemet är inte att de arbetslösa inte söker jobb. Problemet är att det finns för få jobb att söka. Och att alltför många saknar rätt utbildning för de jobb som finns och de jobb som kommer.

Ändå har regeringen minskat möjligheterna att utbilda sig och vidareutveckla sig. De sänker kunskapskraven i skolan och skär ner på gymnasieskolan. Dessutom har man sett till att de som skaffar sig en yrkesutbildning i gymnasiet inte får den behörighet som krävs för att studera vidare. Detta är en politik som cementerar klassamhället!

Jag skulle vilja fråga regeringen: Vad håller ni på med?

Tror ni verkligen att det går att konkurrera med sämre skolor och mindre utbildning?

Tror ni att ni kan sätta alla i arbete genom sänkt krogmoms och sämre socialförsäkringssystem?

Hur kan ni låta en hel ungdomsgeneration stå och vänta?

Nej, kamrater, Sverige behöver en ny riktning i jobbpolitiken. Sänkt krogmoms och fas 3 löser inte arbetslösheten. Sverige behöver investeringar i människor, i jobb och utbildning.

Bara på så sätt kan vårt land stå starkt också i framtiden.

Så därför gäller även denna 1 Maj:

Låt ropen skalla – jobb åt alla!

Kraven på arbete åt alla står också i centrum för LOs kongress som börjar om några veckor.

”Jag vill jobba” är temat. Inför kongressen har vi också tagit fram rapporten ”Full sysselsättning” där vi presenterar förslag till hur arbetslösheten kan bekämpas:

Vi vill öka minska ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten genom satsningar på utbildningsområdet. Det behövs ett kompetenslyft. Alla ska t ex garanteras gymnasieutbildning. Det behövs också arbetsmarknadsutbildning som verkligen inriktas på att få ett arbete.

Vi vill främja kvinnors sysselsättning genom välfärds- och jämställdhetsreformer.

Vi vill ge mer stöd åt arbetslösa som har en svag förankring på arbetsmarknaden. Det behövs bland annat mer subventionerade anställningar där kollektivavtalen gäller. Vi säger nej till att utnyttja arbetslösa till usla villkor.

Vi vill se kraftåtgärder för alla de som tvingas att lämna arbetslivet i förtid.

Vi vill höja taket i a- kassan så att ersättningen verkligen blir 80 procent av inkomsten och medlemsavgiften blir låg och lika för alla.

Kamrater, vi får aldrig acceptera att Sverige blir ett samhälle där massarbetslösheten biter sig fast.

Vi får aldrig acceptera en politik som inte sätter rätten till arbete främst!

Vi behöver en riktig jobbpolitik. En politik som bekämpar arbetslösheten – inte de arbetslösa!

* * *

Rätten till ett arbete ska också vara rätten till ett gott arbete. Ett arbete som utvecklar, inte ett som bryter ned. Så ser dock inte verkligheten ut idag.

Jag känner en stark oro när jag ser hur arbetsmiljön börjar försämras för många av LO-förbundens medlemmar. Hur ett nytt och hårdare arbetsliv växer fram.

Det handlar om högt tempo, låg bemanning, mer arbete på udda tider, ensidiga rörelser och fler som är utsatta för hot eller våld. Om tunga lyft, stress och den gnagande känslan av att aldrig räcka till.

Samtidigt kommer gamla arbetsmiljöproblem tillbaka, som damm, lösningsmedel och buller. Arbetsolyckorna är fortfarande alldeles för många. Förra året så vaknade 61 personer på morgonen, klädde på sig, gick till jobbet och kom aldrig hem igen. De dog genom ett olycksfall på jobbet.

Förra veckan arrangerade LO och LO-förbunden en tyst minut på landets arbetsplatser. Vi gjorde det för att minnas alla de som mist sitt liv på jobbet. Men också för att sätta kraft bakom kraven på en bättre arbetsmiljö.

Vi kan aldrig ofta nog upprepa vårt krav: Nolltolerans för dödsolyckor på jobbet! Vi kräver en nationell kraftsamling för bättre arbetsmiljö!

Statsminister Fredrik Reinfeldt gillar att berätta för alla som vill lyssna om hur mycket han reser runt i landet. Man kan dock undra vart det egentligen är han reser och vilka han träffar. För någon kännedom om löntagarnas verklighet verkar han inte ha.

För en tid sedan gjorde han till exempel ett utspel om att vi i framtiden bör jobba upp till 75 år Det förslaget är inget annat än en världsfrånvänd skrivbordsprodukt som måste ha plockats fram av någon som inte har en aning om hur verkligheten ser ut på våra arbetsplatser i dag.

Det behöver givetvis inte vara fel att låta enskilda arbeta längre upp i åren – om de vill och orkar. Men verkligheten är att i dag orkar inte ens var femte svensk arbeta till 65 år.

LO har ställt sig bakom att pensionen ska bygga på de inkomster man haft under livet. Men just därför kräver vi att arbetsgivarna ska anpassa arbetsplatserna så att det blir möjligt att jobba ett helt arbetsliv.

Även om det finns en bred politisk majoritet för pensionssystemet finns många frågetecken. Många människor känner oro. Från LOs sida menar vi att det måste ske förändringar och förbättringar.

Eftersom antalet yrkesår är centralt i pensionssystemet måste en sådan diskussion också handla om vad som kan göras för att alla ska få så lika förutsättningar som möjligt att arbeta ihop bra pensionsvillkor.

Men då måste man utgå från den verklighet som faktiskt finns ute på landets arbetsplatser, inte ägna sig åt okunniga slagord om att arbeta fram till 75 års ålder.

Det budskap jag hör när jag talar med LO-förbundens medlemmar är tydligt och klart, och kan sammanfattas i några korta meningar:

”Landa i verkligheten, Fredrik Reinfeldt! Det räcker inte med att du med jämna mellanrum gör studiebesök i den!”

Om vi hade en statsminister med verklighetskontakt så borde han satsa ordentligt på att förbättra arbetsmiljön. Då behövs det mer resurser till:

Att fler skyddsombud utbildas.
Att arbetsmiljöverket kan genomföra fler inspektioner.

Och han skulle se till att vi får ett bättre försäkringsskydd när vi skadar oss eller slits ut på jobbet. De förändringar som gjorts i sjukförsäkringen är katastrofala. Sjuka människor jagas och ramlar mellan stolarna. Vi behöver förändringar i sjukförsäkringen nu! Vi kan inte vänta på en utredning där inget händer och som väntas komma med förslag tidigast om ett år.¨

En statsminister som tar arbetsmiljön på allvar skulle också se till att de arbetsgivare som bryter mot arbetsmiljölagen ställs till svars. Idag läggs alltför många utredningar om arbetsmiljöbrott ner.

Hittills har vi inte sett något av detta. Snarare tvärtom.

För den första proposition regeringen lämnade in till riksdagen efter maktövertagandet 2006 var att lägga ner Arbetslivsinstitutet och skära ner resurserna till Arbetsmiljöverket. Idag lever Sverige inte ens upp till FNs minimikrav när det gäller arbetsmiljöinspektioner.

Den vision vi har handlar om det vi kallar ”det goda arbetet”. En av dem som myntade det uttrycket var metallarbetaren från Bahco Verktyg här i Enköping som sedermera blev både Metallordförande och socialdemokratiskt statsråd, Leif ”Blomman” Blomberg.

Så här sade Blomman på Metalls kongress 1989:

”Det kommer att ta lång tid för oss att uppnå det goda arbetet, och vi kommer att få vara beredda på att strida för att nå våra mål. Men nu ska vi gå från ord till handling! Vi ska skapa en framtid där vi varje dag kan gå till jobbet och med glädje se fram emot en ny arbetsdag. En arbetsdag där vi har bra betalt, där våra kunskaper utvecklas och våra färdigheter tas till vara. En arbetsdag där monotoni och dålig miljö ersatts med variation, ansvar och befogenheter”.

Kamrater, låt oss fortsätta det arbete han och andra inledde för ett arbetsliv där människan står i centrum. Ett arbetsliv som inte skadar och bryter ner, utan som berikar och bygger upp!

* * *

Mötesdeltagare!

Sverige har en av Europas mest könsuppdelade arbetsmarknader. Och trots att vi från LO-förbundens sida lyckats driva utvecklingen åt rätt håll under de senaste avtalsrörelserna så har kvinnodominerade branscher fortfarande genomsnittligt lägre löner än manligt dominerade.

Kvinnor utför dessutom betydligt mindre betalt arbete än män, de jobbar oftare deltid och har otryggare anställningar.

Att komma tillrätta med detta handlar inte enbart om jämställdhet. Här finns dessutom en enorm potential för hela vår ekonomi och därmed för framtidens välfärd. Skulle kvinnor arbeta i lika hög utsträckning som män, och lika många timmar, skulle det motsvara hundratusentals nya jobb.

Den borgerliga regeringen har dock konsekvent vägrat att ta dessa problem på allvar.

Man har infört ett vårdnadsbidrag som går ut på att få kvinnor att stanna hemma istället för att förvärvsarbeta.

Den borgerliga riksdagsmajoriteten har dessutom gång på röstat ner socialdemokratiska förslag om barnomsorg även på obekväma tider. Detta trots att hälften av LO-förbundens kvinnliga medlemmar arbetar på kvällar, nätter och helger. Nu verkar oppositionen i riksdagen vara på väg att enas om att sätta stopp för detta.

Man behöver inte ge upp bara för att regeringen är passiv, det har ni socialdemokrater här i Enköping visat! På initiativ från fullmäktiges yngste ledamot, Jesper Englund, har ni sett till att kommunen erbjuder barnomsorg även på natten för dem som behöver det.

Det tycker jag är värt en applåd!

För det är hög tid att fler gör som Jesper och ni andra:

Ställ krav på en moderniserad välfärd som passar dagens arbetsliv.
Se till att de kvinnor som vill jobba mer kan göra det.
Ta bort de ofrivilliga deltidstjänsterna.
Jämställ lönerna och driv på för ett jämställt familjeliv!
Begränsa visstiderna!

* * *

Just nu pågår en viktig avtalsrörelse. En del avtal är klara men viktiga områden återstår.

Nu i helgen träffade Kommunal avtal för 350.000 medlemmar inom bl.a. vård och omsorg. Avtalet innehåller en löneökning på 650 kronor i månaden, höjda lägstalöner och bättre villkor för visstidsanställda.

Kraven från de förbund som ingår i LO-samordningen är:

Begränsning av möjligheterna till visstidsanställning,
Utjämning av de osakliga löneskillnaderna mellan män och kvinnor.
Förbättringar i avtalsförsäkringarna.

Arbetsgivarna säger att LO-förbundens krav hotar näringslivet och till och med hela samhällsekonomin. Men så har de alltid sagt. Det är världens äldsta arbetsgivarargument.

Och det är inte sant den här gången heller.

De krav vi ställer i avtalsrörelsen utgår från en helhetssyn på ekonomin, arbetsmarknaden och jämställdheten. Resultatet ska bli reallöneökningar och mer inflytande samtidigt som konkurrenskraften består.

Det handlar helt enkelt om att det ska löna sig att arbeta. Att alla ska kunna leva på sin lön, påverka på jobbet och planera för framtiden.

Det verkar dock inte bara vara arbetsgivarna som agerar motpart. Vi har sett hur en del borgerliga politiker inte har dragit sig för att föreslå sänkta löner – mitt under en pågående avtalsrörelse.

Något sådant kommer svensk fackföreningsrörelse självklart aldrig att acceptera.

Vi kommer aldrig att tveka när det gäller att stå upp för våra kollektivavtal. De är vårt viktigaste verktyg kampen för rättvisa löner.

Seriösa arbetsgivare tycker att det är bra med kollektivavtal. De vet att de slipper osund konkurrens där andra försöker tvinga bort dem från marknaden med lägre löner och sämre villkor för sina anställda.

Men det finns arbetsgivare och andra krafter som vill rasera den svenska modellen med starka kollektivavtal. Som vill sänka löner och försämra de rättigheter som löntagarna kämpat till sig.

Men de som vill rasera kommer inte att lyckas. Vi kommer aldrig att acceptera lönedumpning eller olika villkor i jobbet.

Och det spelar ingen roll varifrån företagen kommer. Innanför våra gränser ska svenska kollektivavtal gälla. Vi ska ha konkurrens, men på justa och lika villkor.

Och kamrater, jag är inte orolig. För jag vet att vi är många som är med och tar den fajten!

* * *

Kamrater, sjukdom och arbetslöshet kan ingen planera för. Därför har vi byggt ett samhälle där vi delar på risken. Med ett finare ord brukar vi säga att vi står för en generell och solidarisk välfärd.

Det är denna tanke som den borgerliga regeringen nu håller på att slå sönder.

För nu växer klyftorna mellan människor och mellan olika delar av landet. Allt fler barn växer upp i fattigdom. Och klyftorna föder otrygghet och ofärd. Det vet alla de som får känna av det svenska klassamhället in på bara skinnet.

Eller som kallskänkan och poeten Jenny Wrangborg i sin dikt ”Kallskänken”:

”Klassförtrycket är det hårda golvet under dina fötter i produktionen,
hur benen känns efter nio timmar på språng.
Klassförtrycket är bussen till jobbet 06.07,
känslan av att det borde finnas något mer”

Det är inte så vi socialdemokrater vill att Sverige ska se ut.

För oss socialdemokrater är trygghet en förutsättning för frihet. Otrygga människor är inte fria. Det är därför som välfärden ska hålla hög kvalitet och vara till för alla – genom hela livet.

När du växer upp – då är det viktigt att det finns en bra förskola och skola som skapar trygghet i form av en bra start i livet.

När jobb försvinner och nya kommer till – då är det viktigt att det finns en trygghet i form av arbetslöshetsförsäkring som gör att dina barn inte behöver sänka sin standard. Men också att du får möjlighet att studera och utveckla din kompetens så att du kan få ett nytt jobb i framtiden.

När du blir sjuk – då är det viktigt att det finns en trygghet i form av en inkomstbaserad sjukersättning som gör att du inte behöver sälja ditt hus. Men också att du får en bra vård och rehabilitering så att du kan komma tillbaka i arbete.

Regeringen försöker framställa sjuka och arbetslösa som en speciell sorts människor, som själva väljer att vara arbetslösa eller sjuka. Syftet är att slå en kil mellan dem som för ögonblicket är friska och sjuka och mellan dem som för ögonblicket har ett arbete och dem som är utan.

De har också öppnat dörrarna för en utveckling där privata aktieägare och riskkapitalbolag tjänar pengar på våra skattemedel.

Entreprenörer som brinner för att utveckla bra verksamhet kan behövas i välfärden. Och valfrihet kan öka kvalitén och inflytandet i skola, vård och omsorg. .

Men flera av de stora vård- och skolkoncernerna ägs idag av riskkapitalbolag, inte av entreprenörer. Den så kallade ”välfärdsmarknaden” lockar de stora spelarna inom riskkapitalbranschen till snabba klipp. Deras enda syfte är att tjäna så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt.

Riskkapitalbolaget Attendo har lyriskt beskrivit den svenska vården och omsorgen på följande vis:

”Marknaden för äldre och funktionshindrade har mycket stor potential. Bara i Sverige beräknas den uppgå till över 115 miljarder kronor.”

Och det hade de nog rätt i. För nyligen rapporterade media att regeringens egen rådgivare i välfärdsfrågor, Henrik Borelius, tjänat 100 miljoner kronor på två smarta försäljningar av just bolaget Attendo. Och att han nu var på väg att tjäna ytterligare 580 miljoner, genom ytterligare en försäljning.

Kamrater, vi vill inte ha ett Sverige där våra gemensamma skattepengar går till snabba klipp för riskkapitalbolag!

De skattemedel vi satsar ska gå till välfärdsverksamhet och inte till skatteparadis!

Vi måste åter få en välfärd som sätter de många människornas behov före några fås vinstintressen!

* * *

Mötesdeltagare!

Arbetarrörelsens visioner grundar sig på insikten om alla människors lika värde och rätt.

Olof Palme sade till exempel:

”Det får inte finnas vi och dom – det får bara finnas vi”.

Detta är också kärnan i fackföreningsrörelsen och i våra kollektivavtal.

Varje människa är unik. Vi är lika och olika. Vi har lika och olika egenskaper – men för oss är det självklart att alla ska behandlas lika.

Oavsett om du är kvinna eller man.
Oavsett vem du väljer att älska.
Oavsett om du kommer från Enköping eller Mogadishu.
Oavsett om du har en funktionsnedsättning eller inte.

Vi är nog många som haft svårt att värja oss inför de iskalla och människofientliga vindar som slår emot oss från den pågående rättegången i Oslo.

Det är samma kalla vindar av hat som vi känner igen från det vi läst om 30-talets Europa. Vindar som nu åter väckts till liv i många europeiska länder.

I vår tid, i vår del av världen, var de avskyvärda terrordåden i Norge unika. Men de idéer som dåden växte fram ur är tyvärr inte unika. Hatet mot allt vi står för finns där. Hatet mot arbetarrörelsen är gemensamt för främlingsfientliga och rasistiska krafter.

Idag finns rastiska och främlingsfientliga partier representerade i flera europeiska parlament, däribland vårt eget. I första omgången av det franska presidentvalet för en dryg vecka sedan fick högerextrema Nationella Fronten över sex miljoner röster.

Kamrater, dessa krafter är ett hot mot allt vi tror på och allt vi står för.

En samhällsutveckling med social och etnisk diskriminering strider mot arbetarrörelsens mest grundläggande principer. Det strider mot visionen om ett samhälle som vilar på demokratiska och humanistiska grunder, där välfärden och tryggheten är till för alla.

Därför är kampen mot alla former av rasism och främlingsfientlighet en del av den fackliga kärnverksamheten. Det handlar om det fackliga löftet, om allas lika värde och rätt.

För att möta detta hot mot våra värderingar och mot vår demokrati har LO-förbunden inlett en gemensam satsning som vi kallar ”Alla kan göra något”. Syftet är att våra medlemmar och förtroendevalda ska ha den kunskap och det mod som behövs för att ta debatten, varhelst den uppstår.

Att öka och stärka medvetenheten om alla människors lika värde och lika rätt är ett arbete som kräver ett ständigt engagemang i vår vardag. Vi måste alla stå upp för våra värderingar och för våra arbetskamrater.

Här i Enköping. I Sverige och över hela vår jord.
För kampen för demokrati och allas lika värde och rätt är internationell.

Tänk för ett ögonblick tanken att vårt möte här plötsligt skulle avbrytas av polis och militär. Att vi som samlats här idag skulle bli arresterade och misshandlade för att vi visar vad vi tycker.

Den tanken är givetvis helt främmande för oss. Men bara några mil härifrån händer just detta.

I Vitryssland, ett av våra närmaste grannländer och Europas sista diktatur, kastas fackföreningsaktiva och socialdemokrater i fängelse. Där förtrycks det fria ordet. Där vågar inte makthavarna möta folket i fria val.

Och inte bara där.

Vår fackliga international IFS ger varje år ut en rapport om kränkningar av fackliga rättigheter. Den senaste rapporten kom förra sommaren och visar läget år 2010.

Enbart det året dödades 90 fackligt aktiva. 75 hotades till livet, 2.500 greps av polis och 5.000 avskedades. Allt detta enbart för att de använde den mänskliga rättigheten att engagera sig fackligt.

Runt om i världen kämpar arbetare för att förändra sina samhällen, och därmed sina egna liv.
De fortsätter envist sitt arbete, men behöver omvärldens stöd.

Nu drar därför LO och Olof Palmes Internationella Center igång en insamlingskampanj för att öka stödet till arbetares kamp världen över.

Stödet går direkt till migrantarbetare organisering i Filippinerna, till fackföreningar i Zimbabwe och Burma och kvinnoorganisationer i Palestina för att nämna några exempel.

Kamrater! Låt oss idag, på första maj, sända en solidaritetens hälsning, inte enbart till alla möten och demonstrationer i vårt eget land, utan till hela världen.

Låt oss sända en solidaritetens hälsning till våra kamrater i Frankrike som nu till helgen hoppas kunna ersätta högerstyret med en socialistisk president!

Låt oss sända en solidaritetens hälsning till alla de som fortsätter den kamp för demokrati och frihet som inleddes under den arabiska våren!

Ja, låt oss sända en solidaritetens hälsning till alla de kvinnor och män över hela världen som tar striden för fackliga rättigheter för sig och sina arbetskamrater!

* * *

Kamrater
Mötesdeltagare.

Om drygt två år är det val till riksdagen igen. Hur tror ni att de mår nu, borgarna däruppe i Rosenbad, av kritiken och ilskan och de dåliga opinionssiffrorna som möter dem?

Jag tror att de mår ganska dåligt. Låt oss därför se till att vi senast 2014 kan befria dem från omaket att regera Sverige.

Jag tror att vi tillsammans kommer att klara det. Men det hänger på oss. Vi måste prata om våra värderingar och vår politik, med grannar, vänner och arbetskamrater.

För när det börjar pratas i busskurer, tvättstugor och runt fikabord om kampen mot arbetslösheten, om hur viktigt det är med solidarisk välfärd, arbetsrätt och kollektivavtal, då stärks arbetarrörelsen.

Vi ska bära fram de gemensamma drömmarna om ett bättre samhälle, en politisk idé som bygger på att vi har råd med varandra, ett land där vi faktiskt investerar i varandra för att växa tillsammans, och där vi ser på varandra som medmänniskor, inte konkurrenter.

Då handlar det om värderingar. Då handlar det om det vackraste ordet av dem alla, om solidaritet.

Låt mig därför avsluta mitt tal denna första maj med att än en gång citera Blomman:

”Solidaritet, det är förmågan att se andra människors problem och också vara beredd att ställa upp för att förändra dem. Det är solidariteten människor emellan som byggt upp arbetarrörelsen och som är kärnan och drickraften i socialdemokratins eviga uppgift att utjämna skillnaderna i samhället, på arbetsplatserna, i bostadsområdena, mellan människorna och mellan jordens länder”.

Kamrater, låt oss bära Blommans ord med oss. Låt oss minnas dem när vi går förbi hans staty här i Blombergs park i Enköping.

Och låt oss föra hans och andras kamp vidare. För solidariteten. För det goda arbetet. Och för det goda samhället.

Tack ska ni ha!