Införd i Sundsvalls tidning den 1 mars 2011
Regeringen talar ständigt om att Sverige har klarat sig genom den ekonomiska krisen mycket bättre än många andra länder, men hör vi dem någonsin tala om hur arbetslösheten biter sig fast?
Den som varit arbetslös och fått ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i 300 dagar går över till jobb- och utvecklingsgarantin. Det är Arbetsförmedlingens största program. Efter cirka 450 dagar i fas 1 och
2 med kartläggning, jobbsökaraktiviteter med coachning, olika förberedande insatser, arbetsträning mm kommer den arbetssökande till fas 3. Då har arbetslösheten varat i ungefär 750 dagar och den arbetslösa ska erbjudas icke-reguljär sysselsättning av samhällsnyttig karaktär hos en arbetsgivare. Den arbetslösa kan få utföra arbetsuppgifter som annars inte skulle bli utförda eller som höjer kvaliteten i verksamheten.
Arbetsgivaren får ett bidrag, 225 kronor per dag, för att ta emot den som är i fas 3 och behöver inte betala någon lön eller annan ersättning till den arbetssökande. I Västernorrlands län befinner sig nästan
1.000 personer i fas 3.
Kritiken mot jobb- och utvecklingsgarantin har varit stark bland annat från Riksrevisionen. Särskilt fas 3 i garantin har varit föremål för uppmärksamhet under senare tid. Många upprörande fall har redovisats
på hur deltagare utnyttjas av arbetsgivare för normala arbetsuppgifter utan att det kostat arbetsgivaren ett öre. Andra vittnar om att de bara får sitta av tiden utan att göra något meningsfullt. Dessa
människor utsätts för en kränkande behandling. Det är uppenbart att styrningen från regeringen och kontrollen från Arbetsförmedlingen brister.
LO vill ha en radikal omläggning av arbetsmarknadspolitiken för att undvika att vi hamnar i en situation med fortsatt hög arbetslöshet och samtidig arbetskraftsbrist. Utbildning måste vara en mycket större del
av arbetsmarknadspolitiken. I nuläget finns alldeles för få platser i arbetsmarknadsutbildningen. LO anser att antalet platser bör öka till minst 25.000 platser i månaden i genomsnitt. Vuxenutbildningen måste
byggas ut så att fler får möjlighet att förstärka sina grundläggande kunskaper och behörigheter. Vi vet att de med kortast utbildning har större risk att drabbas av arbetslöshet.
Vi ställer oss frågande till vad syftet med fas 3 är. Tror arbetsmarknadsministern att deltagarna kan vara anställningsbara på den reguljära arbetsmarknaden? Om så – Varför kan de inte få ta del av utbildande insatser för att öka sin anställningsbarhet?
Om inte – Varför kan de inte få en subventionerad anställning med lön enligt kollektivavtal?
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande