Publicerad i Dagens ETC 22 januari 2014
Drygt ett år har gått sedan LO lämnade vårt sammanhållna förslag för hur vinsterna i välfärden ska begränsas, marknadsstyrningen pressas tillbaka och kontrollen över välfärden stärkas. Vi kan konstatera att vi har lyckats förändra den politiska debatten och att politiska företrädare, partier och aktörer idag intar en mer marknadskritisk hållning.
Samtidigt är vi kritiska till att de politiska förändringarna sker långsamt och att den politiska förändringsviljan tycks vara låg. Den fria etableringsrätten, ”tvångs-LOV”, vinstjakten och bristande respekt för kollektivavtal riskerar att på sikt underminera tilltron till den svenska skattefinansierade välfärden. LO är berett att ta ansvar och föra samtal om de delar som politikerna inte klarar av att reglera. Samtidigt är vårt besked tydligt: Det viktigaste är att reglera världens mest liberala välfärdsmarknad. Kan parterna bidra till detta vore det positivt. Om inte välfärdsaktörerna är beredda att ta det ansvaret så måste lagstiftningen kraftigt förändras.
Framförallt ser LO fem områden där genomgripande förändringar krävs:
Etableringsfriheten. Privata välfärdsaktörer ska inte kunna etablera sig utan ett godkännande från beställaren. Det innebär ett tydligt beställaransvar i välfärden. Makten över etableringsbesluten ska ligga på de folkvalda församlingarna i kommuner och landsting.
Vinstbegränsning och stopp för vinstdriften. Vinstintresset måste regleras, vinstdriften stoppas och vi behöver nå fram till tydliga regler om när det är rimligt med en vinstutdelning och när det ska vara förbjudet.
Finansieringsmodellen. Genom att stora kvalitetsbrister har uppdagats inom välfärdsverksamheterna har en välkommen debatt om den underfinansierade välfärden uppstått. LO söker en bred överenskommelse om den skattefinansierade välfärden som stänger dörren för egenfinansiering via försäkringslösningar och säkrar god resurstilldelning till välfärdsverksamheterna.
Kvalitetsmått. I den allmänna debatten har kraven på höjd kvalitet gått varm. Ett avgörande problem med debatten är att få, om någon, klarar av att definiera vilka kvalitetsmått som ska vara vägledande och hur de ska utformas. Kraven på uppnådd kvalitet måste höjas och vi behöver en gemensam definition av vad välfärdskvalitet inkluderar.
Personalfrågorna och kollektivavtalen. Välfärdsverksamheterna är ofta underbemannade och i privat driven välfärdsverksamhet är personaltätheten generellt lägre. Vi måste höja bemanningen, säkra en bättre löneutveckling och garantera att alla som bedriver välfärdsverksamhet ska ha upprättat ett kollektivavtal. Samtidigt är det oacceptabelt att anställda i privat driven välfärd inte garanteras meddelarfrihet såsom anställda i offentlig sektor. Vidare behöver transparensen i sektorn öka genom att böcker öppnas och redovisningsskyldigheten breddas.
Välfärden ska styras av medborgarnas lika rätt till högkvalitativ välfärd – inte av kommersiella intressen. För detta är vi beredda att ta ansvar.
Tobias Baudin, förste vice ordförande i LO