Publicerad på Dagens Samhälle 7 mars 2013
Det är med viss förvåning vi tar del av den oro som ett nätverk av välfärdsföretagare ger uttryck för på Dagens Samhälles debattsida den 6 mars. Det nya nätverket av kvinnliga entreprenörer skriver att de känner sig hotade av debatten om vinster i välfärden.
Vi menar att det engagemang och den vilja att förbättra verksamheterna som gruppen visar är precis vad som behövs inom välfärdssektorn. Dessa företagare hotas inte på något sätt av LOs förslag. Tvärtom är det denna typ av entreprenörskap som LOs omdiskuterade förslag om vinstuttagen vill stärka och utveckla.
Låt oss låna några minuter av din tid för att förklara innebörden av det förslag LOs 14 medlemsförbund enhälligt ställt sig bakom. Det är viktigt att just de som har mycket att vinna på LOs förslag fullt ut förstår vad det innebär.
Utgångspunkten är att skattepengar som har avsatts till välfärden också ska användas i välfärden. Därför föreslår vi att en ny associationsform blir huvudregel för de privata välfärdsföretagen, Samhällsbolag. Men även kooperativ och andra non-profitverksamheter ska ges utrymme.
Vinster som genereras i välfärden ska kapslas in i bolaget och komma allmännyttan till del. För att skapa en trygg övergång kompletteras samhällsbolagen med en möjlighet för kommunerna att teckna särskilda, lokala driftsavtal med andra privata aktörer.
Inom samtliga välfärdssektorer finns en stark tendens till ägarkoncentration. Stora riskkapitalägda koncerner köper systematiskt upp mindre, alternativa utförare. Många av dessa mindre utförare är kvinnliga entreprenörer. LOs förslag stärker de alternativa utförarna – ofta med specifika verksamhetsidéer – och deras möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. LOs förslag förbättrar alltså möjligheterna till innovation och kvalitetsutveckling inom den viktiga vård och omsorgssektorn.
Den valmöjlighet som brukare inom vård och omsorg erbjuds i dag är möjligheten att välja mellan flera stora företag som tillhandahåller liknande typer av tjänster. LOs förslag stärker brukarnas möjlighet att välja mellan utförare som erbjuder flera kvalitativt skilda verksamhetsprofiler.
Låt oss till sist betona att det inom välfärdssektorn är svårt att genom konkurrens driva fram högre effektivitet. Den i särklass största delen av verksamhetskostnaderna är löner, och de går inte att rationalisera bort. Den stora jämställdhetsfrågan måste därför vara att företag och kommuner väljer att satsa på den personal som arbetar inom vård och omsorgssektorn, så att de kan utföra det högkvalitativa arbete vi alla vill ha.
Oavsett hur man ser på välfärdsvinster är det av största vikt att allmänhetens och löntagargruppernas förtroende för den svenska välfärdssektorn kan säkerställas. Åtgärder för att höja kvaliteten i välfärdssektorn kommer att kräva ökade resurser till välfärdstjänsterna. Detta kräver att de medel som avsätts till välfärd verkligen går till välfärd och inte hamnar i privat ägo.
Joa Bergold, utredare LO
Claes-Mikael Jonsson, jurist LO