Publicerad i Aktuellt i Politiken 18 april 2012
Att använda reformutrymme till något annat än sänkta skatter bär tydligen så mycket emot att regeringen hellre står passiv inför stigande långtidsarbetslöshet. Det skriver LOs chefsekonom Ola Pettersson med anledning av vårbudgeten.
Ola Pettersson lyfter även fram insatser mot arbetslösheten som skulle kunna sättas in redan nu.
Regeringens vårproposition har samstämmigt beskrivits som idéfattig och håglös. Mot det omdömet är det svårt att invända. Frågan är varför.
Som så ofta när det gäller finansminister Anders Borg handlar det om jobbskatteavdraget.
Denna åttiomiljardersreform har varit så central för Borgs ekonomiska politik att regeringen är rådvill sedan det stod klart att det inte finns parlamentariskt stöd för fler steg. Moderaternas största lust i politiken står till lägre skatter. Att använda reformutrymme till något annat än sänkta skatter bär tydligen så mycket emot att man – hittills – hellre står passiv inför stigande långtidsarbetslöshet.
Detta är ett stort samhällsproblem. Stabila statsfinanser och en väl fungerande lönebildning gör att det borde finnas stora möjligheter att bedriva en offensiv sysselsättningspolitik. Men det kräver att regeringen accepterar sin minoritetsställning och fokuserar på åtgärder som skulle kunna få stöd av en riksdagsmajoritet.
LO-styrelsen lade nyligen fram en rapport till kongressen i maj kallad ”Full sysselsättning”. Rapporten är ett försök till förutsättningslös analys av svensk arbetsmarknad och dess problem. Den innehåller en lång rad förslag på politiska beslut och reformer som styrelsen tror kan bli verkningsfulla. Rapporten ger ett alternativ till regeringens sysselsättningspolitik, fram till nu ensidigt fokuserad på förändringar i skatte- och försäkringssystemen.
Jag vill lyfta fram några av de viktigaste slutsatserna. I den bästa av världar skulle de kunna resultera i regeringspolitik redan denna mandatperiod.
• Gruppen personer med svag förankring på arbetsmarknaden, mätt exempelvis som inskrivna på arbetsförmedlingen längre än två år, växer nu både i absoluta tal och som andel av de arbetslösa. Här krävs krafttag. Det krävs fler subventionerade anställningar för dem som inte har haft ett arbete på flera år. Det krävs ett nytt kunskapslyft – gymnasiestudier med skälig ersättning – för dem som saknar en gymnasieexamen.
• Kvinnor har fortfarande betydligt lägre sysselsättningsgrad än män. De som är sysselsatta har betydligt kortare veckoarbetstid. LO kommer att kämpa för att avtalsvägen göra heltid till en rättighet. Politiken måste leverera bättre samhällsservice, både inom barn- och äldreomsorg, om kvinnor ska kunna arbeta mer. Därtill behöver vi en tredelning av föräldraledigheten för att förhindra att arbetsgivare antar det är kvinnor som går ner i arbetstid när ett barn har fötts.
• Finanspolitiken behöver utvecklas. Ett bättre inkomstskydd i arbetslöshetsförsäkringen skulle stärka de automatiska stabilisatorerna, den mest effektiva finanspolitiken. Kommunerna behöver mer förutsägbara villkor, exempelvis genom att låta statsbidragen variera med konjunkturen på ett förutbestämt sätt. En sysselsättningsmarginal i budgeten bör införas.
• Skolan är ett eget kapitel. Att en fjärdedel av dem som börjar gymnasiet inte går färdigt är en mycket stor sak. Det är ett hot mot Sveriges möjligheter att förbli ett högproduktivt välfärdssamhälle. Många diskussioner om skolan har idag fel utgångspunkt. Så här enkelt är det: skolan ska ha de resurser och den organisation som krävs för att alla våra ungdomar får de färdigheter de behöver för framtidens arbetsmarknad. Vi behöver förstå hur de senaste årens reformer har påverkat utbildningens kvalitet, särskilt för de grupper som idag inte når fram till ett slutbetyg från gymnasiet. Det som har blivit fel måste ställas rätt. Någonting annat har vi helt enkelt inte råd med.
Ola Pettersson
Chefsekonom, LO