Publicerad på omvarlden.se 12 februari 2018
Nu vittnar kvinnor runt om i världen om sexuella övergrepp, kränkningar och trakasserier. Omfattningen är enorm. Vittnesmålen under #metoo visar tydligt att sexuella kränkningar och trakasserier sker hela tiden och överallt i samhället. Arbetsplatserna är inget undantag. Tvärtom.
Det lagskydd som i dag finns mot diskriminering och trakasserier på arbetsplatser har en hel del brister. Dessutom verkar många arbetsgivare helt sakna kunskap om de lagar som ändå är på plats. LO har länge krävt ett totalstopp av missbruket med anställningsformen ”allmän visstid”. För vi vet att riskerna för sexuella kränkningar och trakasserier är större och anmälningsfrekvensen lägre när kvinnor saknar den trygghet som tillsvidarekontrakt ger.
LO har också länge krävt att allt arbetsmiljöarbete ska stärkas och att arbetsgivaransvaret tydligare ska pekas ut. Metoo-rörelsen visar att våra krav är högst relevanta och dessutom akut aktuella.
Men sexuella kränkningar och trakasserier mot kvinnor i arbetslivet är också ett globalt problem. Därför krävs också internationella lösningar.
LO kräver – tillsammans med den internationella fackföreningsrörelsen – att vi under nästa år förhandlar fram en ny ILO-konvention mot könsrelaterat våld i arbetslivet. Vi förutsätter att även Sveriges regering och Svenskt Näringsliv vill öka skyddet för kvinnor i arbetslivet globalt, och därför kommer att stödja LOs krav om en konvention.
Våld och trakasserier som beror på ens kön är den enskilt vanligaste kränkningen av mänskliga rättigheter i arbetslivet runt om i världen. Enligt en undersökning från världsfacket har 35 procent av 818 miljoner fackligt aktiva kvinnor över 15 år utsatts för sexuellt eller psykiskt våld i hemmet, på arbetsplatserna eller i samhället i övrigt.
En ny konvention mot könsrelaterat våld i arbetslivet skulle spela en viktig roll som enhetlig internationell standard. De länder som i dag helt saknar lagstiftning på området skulle få ett grundläggande skydd. I länder som exempelvis Sverige, skulle rådande lagstiftning kompletteras med exempelvis ytterligare förebyggande åtgärder och krav på ett mer aktivt arbete.
I metoo-rörelsens spår blir det allt tydligare att det saknas en samlande och bred definition av det könsrelaterade våldet och trakasserierna. En konvention bör därför utformas ambitiöst och vitt för att omfatta alla former av trakasserier, som psykiska och fysiska övergrepp, sexuellt våld, verbala kränkningar, mobbning, hot och stalkning. Det är också viktigt att en ny ILO-konvention tydligt betonar att det våld som kvinnor utsätts för i övriga samhället har en mycket negativ inverkan på kvinnors arbetsliv.
Både män och kvinnor utsätts för våld och trakasserier i arbetslivet. Det är viktigt att poängtera. Men den strukturella ojämlikheten och möjligheten att påverka sin situation visar att kvinnor är betydligt värre och oftare utsatta.
Metoo-rörelsen har riktat strålkastaren på kvinnors utsatta situation inte minst i arbetslivet. Det är bra. Nu är det upp till oss alla att förändra oss själva, våra arbetsplatser och samhällen. Det krävs politiska reformer. Nationellt och internationellt. En ny ILO-konvention mot könsrelaterat våld är i det arbetat helt avgörande.
Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande
Loa Brynjulfsdottir, chef enheten för internationella frågor, LO