Fråga facket Fråga facket

Vi måste skifta till en höger-vänster-konflikt

Vi som dagligen mäter och följer sociala medier flöden bevittnar nu ett skifte. Bilden på treårige Alan blev en vändpunkt i migrationsdebatten. Det som nu i längden behöver dominera det offentliga samtalet är en klassisk höger-vänster-konflikt, skriver LO:s Tobias Lundin Gerdås och Johan Ulvenlöv.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad i Expressen 9 september 2015

Den fruktansvärda bilden av den treårige pojken Alan Kurdi blev en vändpunkt i migrationsdebatten. Hans ohyggliga öde blev en världsnyhet som skapade berättelser om medmänsklighet. Vi som dagligen mäter och följer sociala medier flöden bevittnar nu ett skifte.

Samtidigt är vi rädda att trenden mot en alltmer rumsren rasism ska fortsätta. Den senaste veckans mobilisering för ett humanare Europa får därför inte vara förgäves. Nu måste vi tillsammans med progressiva liberaler, allmänborgerliga, socialdemokrater, fackliga, gröna och vänsteraktivister skapa en humanistisk allians med kraft att stå emot rasisternas hat.

Vi mäter dagligen händelser i sociala media. Våra mätningar visar en alarmerande utveckling under 2015. Vi ser att delningar från rasistiska webbplatser och sajter med koppling till Sverigedemokraterna har växt med 70 procent sedan årsskiftet.

De rasistiska sajterna vänder sig inte längre bara till de redan invigda utan har under sommaren, i ökad grad, delats av personer utan anknytning till den rasistiska rörelsen. Utvecklingen har gått snabbt. Bara under den senaste månaden har rasistsidorna haft fler delningar per artikel än stora nyhetskanaler som SvD och DN. Detta samtidigt som Facebook, med alla dess delningar, numera måste anses vara vår största nyhetstidning. Varannan svensk läser Facebook dagligen.

Det har gått så långt att en sverigedemokratisk problemformulering under 2015 har letat sig in på ledarsidorna i etablerad media som Göteborgsposten, Dagens Industri och Svenska Dagbladet. Det innebär inte nödvändigtvis att de har delat sverigedemokratiska ståndpunkter i sak, inte heller deras förslag på lösningar men debatten har ändå förts på sverigedemokratiska villkor där frågeställningen ”Hur mycket invandring tål Sverige?” har varit debattledande snarare än den humanistiska positionen ”Vad mer kan vi göra för att avhjälpa flyktingkrisen?”.

En förklaring till att rasismen tar allt mer plats i sociala medier är makten att dela inlägg och artiklar i sociala medier, vi kan kalla det delningsmakt. Utvecklingen beror dels på ett långvarigt opinionsarbete från Sverigedemokraterna, dels på att de lägger stora resurser på systematisk spridning av innehållet. Många av de nyheter som når oss via Facebook har sitt ursprung i rasistiska webbsidor. Avpixlat, Fria tider, Exponerat. Det offentliga samtalet har påverkats.

Så kom bilderna från flyktingkatastroferna som visade på ett fruktansvärt lidande. Bilden på den döde Alan spreds oerhört snabbt över världen. Bara på svenska Twitter nämndes bilden över 5000 gånger. Något oerhört har skett bara under den senaste veckan:

Nära 64 000 delningar på Facebook om en nyhet att ett företag skänker pengar till flyktingkatastrofen.

Över 3 miljoner visningar av ett filmklipp på Facebook när Hans Rosling förklarar för en dansk journalist att man måste se till andra fakta än bara det som presenteras i media f ör att förstå flyktingkatastrofen.

Över 1,2 miljoner visningar av filmklippen på Stefan Löfvens egna facebooksida där han svarar den 11-årige Agnes Olsson om hur vi kan hjälpa dem som flyr.

Trycket på nätet har fått en omedelbar effekt i att hjälporganisationer rapporterar om en stark vilja att hjälpa. Enbart Radiohjälpen fick in fyra miljoner kronor samma dag som insamlingen till de som flyr startades. Vi ser även att egna insamlingar drar igång och privatpersoner som själva tar initiativ för att hjälpa flyktingar.

Sverige polariseras. Kampen om problemformuleringen i migrationsdebatten är hård. Såväl den rasistiska som den antirasistiska rörelsen är mobiliserad. På nätet har en rasistisk infrastruktur skapats som nu når långt utanför de egna leden. Det är allvar nu. Men det finns ljuspunkter.

Tillsammans måste vi nu fortsätta att tränga undan hatet med meningsfulla berättelser om humanitet. I längden behöver debatten skifta till en klassisk höger-vänster-konflikt där upprördhet över den skeva fördelningen av resurser, den höga långtidsarbetslösheten, bostadsbristen och välfärdens finansiering återigen tillåts dominera det offentliga samtalet.

Tobias Lundin Gerdås, opinionsbildningsansvarig, LO
Johan Ulvenlöv, strategi och opinion, digitala medier, LO