Publicerad i Dagens Arena 24 februari 2014
Den över 20 minuter långa filmen ger röst åt LO-förbundsmedlemmarnas oro, hopp och längtan och kan delas in i två delar. I den första delen presenteras ett urval av hård statistik om vad regeringens skattesänkningspolitik under åtta års tid har lett till. Som att klyftorna ökar mest i Sverige i hela OECD-området. I årets budget skulle över en fjärdedel av de föreslagna skattesänkningarna gå till de tio procent av befolkningen som tjänar mest, medan de tio procent som tjänar minst endast får en procent.
Det blir också tydligt att det är just de som tjänat minst på skattesänkningarna som betalat mest för dem i form av bland annat försämrad a-kassa och försämrad sjukförsäkring. Mest slående är dock att arbetslösheten i dag är högre än när den borgerliga regeringen tillträdde 2006 och att 100 000 fler i dag saknar jobb.
I den andra delen av filmen träffar vi människorna som bor, arbetar och strävar sig fram i dagens Sverige. Verkliga människor som utan manus eller regi berättar om sina liv och hur de upplevt förändringarna av det Sverige de älskar. Personer som har drömmar om att byta jobb men inte vågar på grund av provanställningstiden, som oroar sig för sina barns framtid när arbetslösheten växer och otryggheten breder ut sig.
En verklighet som inte alltid är synlig i de politiska finrummen men som alla behöver höra.
Den här filmen är motsatsen till korta Youtube-anpassade 90-sekundersklipp och twitterfierade 140 tecken-slogans. Den ger möjlighet för människor att tänka till och känna efter. Filmen recenserar inte Fredrik Reinfeldts personliga egenskaper. Däremot lyfter den effekterna av regeringens politik. Förhoppningsvis är Fredrik Reinfeldt beredd att ta ansvar för detta.
Att statsministern själv attackerar filmen innan han ens sett den visar att filmens innehåll är något som oroar Fredrik Reinfeldt. Regeringen verkar rädd för siffror, fakta och statistik som belägger hur Sverige har förändrats de senaste åtta åren.
De fagra löftena om att bryta utanförskapet, få ner arbetslösheten och samtidigt värna välfärden känns långt borta. Mest av allt verkar dock verkligheten själv skrämma. En verklighet som inte består av siffror och statistik utan av människor som känner av förändringarna in på bara skinnet.
Sverige kan bättre.
Det är dags att hitta gemensamma lösningar på gemensamma problem. LO tror på en framtid där ledstjärnan inte är egoism och var och en för sig. Där drivkraften inte är rädsla och oro över att förlora jobbet eller att bli sjuk. En framtid där trygghet i stället föder mod. Vi är övertygade om att ett samhälle där klyftorna minskar också leder till att alla får det bättre, rik som fattig, gammal som ung.
Tobias Baudin, LO:s förste vice ordförande
Johan Ulvenlöv, Ansvarig för strategi och opinion i digitala medier, LO