Publicerad på svd.se 27 oktober 2012
I ett Europa som faller samman tar regeringen ett första steg för att positionera Sverige som ett skatteparadis för bolag. Länder som behöver skatteintäkter utsätts nu för Reinfeldts och Borgs osunda konkurrens, när bolagsskatten sänks nästa år, skriver LO-juristen Claes-Mikael Jonsson tillsammans med Kristoffer Arvidsson-Thonäng, utredare Seko.
Den sociala oron växer i Sydeuropa och allt fler länder dras djupare ner i den ekonomiska krisen. Världsekonomin står vid ett vägskäl. Ska politikerna fortsätta på den utstakade vägen med åtstramningspolitik, avregleringar och lånedriven konsumtion? Eller är det dags att byta kurs mot en expansiv politik med hög och verklig efterfrågan.
Sedan finanskrisen år 2008 har den samlade efterfrågan på varor och tjänster i den globala ekonomin fallit dramatiskt. En underliggande orsak är att lönerna har pressats tillbaka. Detta har i sin tur skapat problem med effektiv efterfrågan i ekonomin. Ty löntagaren är också konsument. Och utan konsumtion stannar samhällsekonomin.
Sedan 1970- och 80-talet har lönerna som andel av BNP sjunkit överlag i västvärlden. I Sverige var lönernas andel av BNP år 1980 cirka 67 procent år 2010 var de nästan 57 procent. Det innebär de facto att mer av det samlade produktionsresultatet går till kapitalägarna och mindre till löntagarna.
Förklaringar till utvecklingen är flera men en viktig orsak är att löntagarna har förlorat makt och inflytande. Det råder ingen tvekan om att kapitalet stärkt sin maktposition i samhällsekonomin. Varken stat eller löntagare tycks kunna hävda sig.
I budgetpropositionen för år 2013 aviserade regeringen sänkt bolagsskatt. LO-ekonomerna har visat att vinstläget i svenskt näringsliv är relativt gott och inte utgör hinder för investeringar. Sänkt skatt kommer alltså leda till att kapitalägarnas redan goda vinster kommer att bli ännu större. Eftersom sänkt bolagsskatt på kort sikt inte leder till att företagen ökar sina investeringar kommer i princip hela skattesänkningen tillfalla kapitalägarna. Man kan fråga sig vad regeringen avser att lösa för problem med en sänkning av bolagsskatten.
Vi uppfattar regeringens förslag som illojalt gentemot övriga industriländer som många gånger brottas med värre ekonomiska problem än Sverige. I ett Europa som faller samman tar regeringen Reinfeldt ett första steg för att positionera Sverige som ett skatteparadis för bolag. Länder som behöver skatteintäkter utsätts nu för Reinfeldts och Borgs osunda konkurrens. Den svenska bolagsskattesatsen är idag i paritet med övriga industriländer. Men nu vill regeringen alltså sänka den svenska bolagsskatten med ytterligare 16 miljarder.
I Sverige och många andra länder råder massarbetslöshet. Därför borde regeringen, istället för att försvåra krishanteringen i omvärlden, ta ansvar och genomföra efterfrågestimulanser såsom höjt tak i a-kassan, tidigareläggande av infrastrukturåtgärder samt välfärdssatsningar. Erfarenheter visar att skattesänkningar är långt mindre effektiva för att stimulera ekonomin än välfärdssatsningar och investeringar.
Med stigande vinster i näringslivet kommer förväntningarna om högre löneökningar att växa bland medlemmarna inför kommande avtalsrörelsen. Det är inte heller orimligt att löntagarna får ta del av de ”övervinster” som kommer att uppstå då regeringens sänkta bolagsskatt genomförs. Regeringens initiativ är därför av betydelse i avtalsrörelsen.
Mot bakgrund av den globala krisen är regeringens initiativ anmärkningsvärt. Vad som behövs är åtgärder för att skapa varaktig effektiv efterfrågan i ekonomin samt offentlig stimulans av efterfrågan. Inget av detta syns dock i regeringens budgetproposition. Det är hög tid att byta kurs mot en expansiv och efterfrågebaserad tillväxt, både här och globalt. Regeringens politik är enbart mer av en medicin som inte verkar. Regeringens bidrag till bekämpandet av den globala krisen kommer enbart att fördjupa krisen.
CLAES-MIKAEL JONSSON, jurist LO
KRISTOFFER ARVIDSSON-THONÄNG, utredare SEKO