Publicerad i Blekinge läns tidning 30 april 2011
På söndag har jag förmånen att få tala vid Socialdemokraternas och fackets gemensamma förstamajfirande både i Ronneby och i Karlskrona. Det är en speciell och traditionsfylld dag för många av oss i Sverige,
och i många andra länder.
Redan 1890 samlades arbetarrörelsen till förstamajdemonstration för första gången i Sverige. Omkring 20.000 människor gick i tåget i Stockholm och runt 50.000 hade samlats på Gärdet för att lyssna till bland
andra Hjalmar Branting och August Palm. Det var en kraftfull manifestation för lagstadgad rätt till åtta timmars arbetsdag, som var den tidens stora fråga för arbetarrörelsen.
Kravet på åtta timmars arbetsdag är sedan länge uppnått. Men vi saknar inte anledningar att demonstrera. För trots alla framsteg som uppnåtts, så går utvecklingen i vissa avseenden i fel riktning.
Unga är speciellt utsatta idag. Trots redan låga ingångslöner i många branscher kommer det uttalanden från finansminister Anders Borg om att de borde vara ännu lägre. Jag tycker definitivt inte att 16.000
kronor per månad är för mycket för den som börjar arbeta heltid i en kommun eller ett landsting. Eller att 15.000 kronor är för mycket för en 20-åring som jobbar på café. Dessutom har nästan hälften av de unga
arbetstagarna tidsbegränsade anställningar och bland unga arbetarkvinnor är det hela 70 procent som arbetar deltid, många av dem gör det ofrivilligt. Arbetslösheten bland unga är fortfarande bland de högsta i
Europa. I Karlskrona var för en månad sedan 1.228 unga 18-24 år anmälda som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Motsvarande siffra för Ronneby kommun var 643.
Det går bra för Sverige, men det går inte bra för alla. Vi har turen att leva i ett rikt och demokratiskt land, men klyftorna ökar. De ekonomiska klyftorna har ökat sedan 1990-talet och skillnaderna har
förstärkts genom regeringens omvända fördelningspolitik. Stora skattesänkningar har genomförts som ger mest till dem med höga inkomster. Samtidigt har tryggheten försämrats för dem som drabbas av arbetslöshet
eller sjukdom bland annat genom sämre ersättning. De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare.
Det vi ser idag är en politik som ökar ojämlikheten. Ojämlikhet, med olika förutsättningar och livsvillkor för olika människor, leder till minskad tillit och social oro.
Vi måste få en tydlig politik för jämlikhet. Jämlikhet leder inte bara till förbättringar för dem som har det sämst, utan ger ett samhälle som är bättre för alla. Politiker och politiken kan göra skillnad. Men
det krävs en vilja och ambition och det krävs politiska beslut som leder utvecklingen i rätt riktning. Det krävs en politik som minskar skillnaderna; som skapar förutsättningar för människor att utvecklas och
tillsammans lägga grunden för en framtid med fler jobb och en tillväxt som leder till ökad välfärd.
Det tänker jag tala om första maj.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande