Full sysselsättning vid hög sysselsättningsgrad
Den ekonomiska politikens övergripande mål bör vara tre: full sysselsättning vid hög sysselsättningsgrad, hög tillväxt och jämn inkomstfördelning. Låg och stabil inflation är en förutsättning för att dessa mål ska kunna nås. Både tilltron till välfärdsstaten och möjligheten att motverka konjunktursvängningar med finanspolitik kräver uthålliga offentliga finanser.
Reallöneökningar
Levnadsstandarden bestäms på lång sikt av produktivitetsutvecklingen och antalet arbetade timmar. En god produktivitetsutveckling är grunden för reallöneökningar. Hög produktivitet förutsätter en hög utbildningsnivå och återkommande möjligheter till utbildning.
Rättvisa mellan generationer
Långsiktigt hållbara finanser är centralt för ett samhälle med stora ambitioner på välfärds- och jämlikhetsområdet. De offentliga finanserna ska också bidra till rättvisa mellan generationer och stabilisera ekonomin vid en lågkonjunktur. Målen för de offentliga finanserna bör vara utformade så att de bidrar till ökade möjligheter för offentliga investeringar i utbildning, välfärd och infrastruktur.
- Den ekonomiska politiken bör vara expansiv så länge som arbetslösheten kan pressas ned med efterfrågeåtgärder, räntorna är låga och inflationen är låg.
- Den offentliga sektorns nuvarande mål för det finansiella sparandet prövas mot andra mål, exempelvis statsskuldens storlek som andel av BNP, ett nytt mål för det finansiella sparandet och införandet av en drifts- och kapitalbudget.
- Riksbankens mandat för penningpolitiken bör vara att stabilisera såväl inflationen runt inflationsmålet som arbetslösheten runt en långsiktigt hållbar nivå. Den demokratiska kontrollen av Riksbanken bör skärpas.
- Finanspolitiken bör få ett större ansvar för att stabilisera den ekonomiska utvecklingen
- Utgiftstaken ska kunna revideras i en djup lågkonjunktur.
- Den internationella finansmarknaden måste underkastas demokratisk kontroll.